Det som betyder något

Det tar nästan en timme innan jag hämtat mig från Tom Alandhs dokumentär om sina fosterföräldrar Oskar och Greta, detta gripande drama som två vanliga människors liv är. Från förhoppningarna om framtiden till att allt ohjälpligt är över. Allt det stora: kärleken, döden, slitet för taket över huvudet och maten på bordet. Se den! Den ligger nog kvar på SVTplay ett tag till.
   Det är när Oscar berättar hur han klär sig snyggt för att gå till Elsas grav, något han gör nästan varje dag som jag bölar som värst. Det är viktigt att hålla snyggt kring graven, om man nu har en grav, med blommor och ljus, menar han.
   Jag funderar  på känslan när du går till en gravsten som har en ruta färdig för ditt eget namn. Att varje dag stå inför den där rutan där ditt namn ska ristas in, ditt slutdatum. Känns det som ett hot? Eller kan det rent av kännas som en trygghet?

Jag kände igen mig i så mycket i den där filmen. Eller ja, inte mig direkt men generationerna före mig, de som fanns där i min barndom och som därför är en del av mig.  De där blekta färgfotografierna på Oskar och Greta, likadana foton satt i albumen hemma med samma motiv, tagna vid samma sorts tillfällen: farmor bland en massa blombuketter en födelsedag. mormor och hennes systrar i trädgården, med samma kroppsform som Greta till och med, samma sorts blommiga klänningar som slutade strax under knäna. Noggrannheten, ordningen och redan, det hederliga kroppsarbetandet. Vikten av att följa det första budet: Att göra rätt för sig.

Det där uttrycket har jag lite svårt för.
   Att göra rätt för sig är inga problem. Jag betalar alltid mina räkningar så fort jag fått lön och jag tycker att det här med att betala skatt är en riktigt bra grej. Jag skulle till och med kunna tänka mig att betala lite mer i skatt om det innebar att vi slutar att avveckla vårdapparaten här i landet. Nu misstänker jag visserligen att det har sin orsak i felprioriteringar och märkliga uppfattningar om vad som betyder något. Och det är så politisk jag tänker bli.

Det är själva uttrycket som skaver lite. Det antyder att vi föds med någon slags skuld som ska betalas. Och att skulden består i bara det faktum att vi finns till.



Kommentarer

Linda sa…
Nu har jag också sert den, och det tar väl resten av kvällen att återhämta sig. Det är något alldeles fantastiskt gripande med sådana här dokumentärer om vanliga människor och deras livsöden. Varje människas liv är så fyllt med liv och innehåll, även om de varit alldeles vanliga och inte gjort något extraordinärt. Puh. Nu behöver jag god mat och ett glas vin. Och näsdukar.

Populära inlägg