Hamnen
Njuter av Sanna Hartnors diktsamling Hamnen. Hörde henne läsa i höstas och fastnade direkt för idén och för det egna språket, humorn och det underliggande lite... ja, sorgliga på något vis. Så nu är jag inne på tredje genomläsningen.
Hamnen handlar om en bostadsrättsförening vid havet.
Dikterna har karaktären av rapporter från en etnologisk forskningsresa eller någon form av experiment. Det känns som om hela bygget av den här bostadsrättsföreningen är ett experiment. Det finns bland annat en projektledare, en arkitekt, en mäklare och bostadsförening som styr upp detta välplanerade projekt som bostadsområdet Hamnen är.
Arkitekten tänker sig att:
de boendes sinnen skulle uppfostras och tränas
vässas, de skulle vältra sig i dem
de boendes balans skulle bli närmast magnetisk
Hur man ska bära sig åt för att styra de boende har han också tänkt ut:
men vi kan förekomma
ibruktagandet
rikta rummen
programmera dem
ge dem nanm som
master bedroom
arkitekten litade
på de boendes fåfänga
ingen vid sina sinnens
fulla bruk
skulle ställa dubbelsängen
någon annanstans
Även bostadsföreningar har sina idéer om hur projektet ska se ut och forma de boende:
bostadsföreningen hade planerat
en tradition
en gång om året
radade man upp sig
längs med kajen
för att gissa djup
och avstånd
----
konstnären hade fått ett förtroende
bostadsföreningen hade röstat igenom
sju koordinater
där konst kunde vara
på sin plats
De boende ser också till att likrikta sig, passa in, t ex skaffar de sig alla kaniner:
de boende skojade
om att allihop egentligen
var en och samma kanin
det var roligt vissa dagar
skrämmande andra
Men ibland kommer det in element som stör den välordnade tillvaron:
det blev mycket stökigt
så fort besökaren
hälsade på
hon rörde till
molekylerna
luftens mattfransar
och det finns också upproriska element bland de boende, som till exempel sambon:
om de satte hela den stora
sambosängen
på en plats där ingen
hade räknat med den
kanske de skulle
hamna utanför kartan
utanför planlösningens radie
fria att sköta sig själva
Hamnen handlar om en bostadsrättsförening vid havet.

Arkitekten tänker sig att:
de boendes sinnen skulle uppfostras och tränas
vässas, de skulle vältra sig i dem
de boendes balans skulle bli närmast magnetisk
Hur man ska bära sig åt för att styra de boende har han också tänkt ut:
men vi kan förekomma
ibruktagandet
rikta rummen
programmera dem
ge dem nanm som
master bedroom
arkitekten litade
på de boendes fåfänga
ingen vid sina sinnens
fulla bruk
skulle ställa dubbelsängen
någon annanstans
Även bostadsföreningar har sina idéer om hur projektet ska se ut och forma de boende:
bostadsföreningen hade planerat
en tradition
en gång om året
radade man upp sig
längs med kajen
för att gissa djup
och avstånd
----
konstnären hade fått ett förtroende
bostadsföreningen hade röstat igenom
sju koordinater
där konst kunde vara
på sin plats
De boende ser också till att likrikta sig, passa in, t ex skaffar de sig alla kaniner:
de boende skojade
om att allihop egentligen
var en och samma kanin
det var roligt vissa dagar
skrämmande andra
Men ibland kommer det in element som stör den välordnade tillvaron:
det blev mycket stökigt
så fort besökaren
hälsade på
hon rörde till
molekylerna
luftens mattfransar
och det finns också upproriska element bland de boende, som till exempel sambon:
om de satte hela den stora
sambosängen
på en plats där ingen
hade räknat med den
kanske de skulle
hamna utanför kartan
utanför planlösningens radie
fria att sköta sig själva
Kommentarer