Biomöte
Vi var på bio härom kvällen. De visade en fransk film på Filmstaden, vilket jag tyckte var snudd på fantastiskt och något som borde uppmärksammas så att de inte går vidare i tron att vi inte är intresserade av fransk film här i staden.
Vi var fem personer i salongen.
När filmen väl kom igång efter en kvart med outhärdlig reklam visar det sig att den saknar text. Ingen av oss fem verkar vara så vassa på franska att vi tycker att detta är ok, även om det franska språket är nog så vackert i sig. Medan projektorn startas om, vilket tar dryga tio minuter, börjar vi prata med varandra där i salongen. Så brukar det ju inte vara. Men här är vi nu de enda fem personerna i staden som vill se fransk film och det binder oss på något vis samman.
Dessutom får vi under de här dryga tio minuterna reda på att det varit ännu ett terrordåd. I Barcelona, den här gången. Detta talar vi om. Även om det inte finns några ord att använda för att tala om sådant. Inga som verkligen duger något till. "Hemskt." "Fruktansvärt" är ju bara en tom samling bokstäver. Statsministern "förfäras". Jaha.
Så kickar projektorn igång och det vackra franska språket ackompanjeras nu av det begripliga svenska.
Filmen heter Barnmorskan. En titel som skulle kunna skrämma bort den mest inbitna frankofil men låt er inte avskräckas, se filmen. Den är vacker. Ingen hets i berättartempot, tonen är nära på något sätt.
När filmen är slut är det ingen som rusar ut som om det brann så fort eftertexterna börjar rulla. Vi ser dem till slut och lyssnar på den vackra musiken. Sedan tar vi alla sällskap ut och enas om att det visserligen är ganska mysigt när det inte är så många i salongen, men det vore ju ändå roligt om några fler ville se den här typen av filmer.
Vi var fem personer i salongen.
När filmen väl kom igång efter en kvart med outhärdlig reklam visar det sig att den saknar text. Ingen av oss fem verkar vara så vassa på franska att vi tycker att detta är ok, även om det franska språket är nog så vackert i sig. Medan projektorn startas om, vilket tar dryga tio minuter, börjar vi prata med varandra där i salongen. Så brukar det ju inte vara. Men här är vi nu de enda fem personerna i staden som vill se fransk film och det binder oss på något vis samman.
Dessutom får vi under de här dryga tio minuterna reda på att det varit ännu ett terrordåd. I Barcelona, den här gången. Detta talar vi om. Även om det inte finns några ord att använda för att tala om sådant. Inga som verkligen duger något till. "Hemskt." "Fruktansvärt" är ju bara en tom samling bokstäver. Statsministern "förfäras". Jaha.
Så kickar projektorn igång och det vackra franska språket ackompanjeras nu av det begripliga svenska.
Filmen heter Barnmorskan. En titel som skulle kunna skrämma bort den mest inbitna frankofil men låt er inte avskräckas, se filmen. Den är vacker. Ingen hets i berättartempot, tonen är nära på något sätt.
När filmen är slut är det ingen som rusar ut som om det brann så fort eftertexterna börjar rulla. Vi ser dem till slut och lyssnar på den vackra musiken. Sedan tar vi alla sällskap ut och enas om att det visserligen är ganska mysigt när det inte är så många i salongen, men det vore ju ändå roligt om några fler ville se den här typen av filmer.
Kommentarer