De jävla små tingen
De små tingens gud är en roman av Arundathi Roy som för övrigt är aktuell med Den yttersta lyckans ministerium som ligger i en "att läsa"-hög bredvid min säng och bara ångar läslusta.
De små tingens gud är en av mina absoluta favoritromaner.
Att man ska ta vara på de små tingen i livet är en fras som ofta används som den yttersta levnadsvisdomen. Med de små tingen menas då det vackra morgonljuset som glittrar i kyrktornet, att hålla min älskades hand, att kunna gå med mina egna ben till jobbet, att ha ett jobb, den första koppen kaffe. Med mera liknande.
Men så finns det de där andra: De jävla små tingen.
Vi har nyligen renoverat köket. Av någon anledning känner jag ett starkt behov av att påpeka att vi renoverat köket eftersom det behövdes, vitvarorna var 30 år gamla och köksluckorna höll på att vittra sönder. Av någon anledning vill jag hellre framhålla att vi levt i värsta misärköket i flera år än att det på något sätt ska se ut som om vi renoverat köket för att det är det man ska göra nu för tiden för att göra rätt. Inte för att jag vill att någon som renoverat ett nyare kök ska ta illa upp, men...
Ja, det var inte det det skulle handla om, det var om de där jävla små tingen.
I samband med renoveringen var vi tvungna att tömma alla köksskåp och där var de: Tingen. Jag vet inte riktigt var de kom ifrån alla dessa små jävla prylar.
Ibland tror jag att de är de där tingen som äger mig istället för tvärtom. Det är tingen som trycker oss mot marken och håller oss fångna. De gör oss tunga och orörliga.
Jag tycker att vi alla borde inreda våra hem som Arvo Pärts musik. Allt som finns där ska ha en funktion. Där ska finnas en tallrik, ett glas, ett par skor och en jacka. Inget överflöd, bara sådant man verkligen behöver.
Hittills har vi burit sex fullpackade kassar till Myrorna och ändå står det flera koppar och flera tallrikar i våra skåp.
Jag har dragit igång rensning på andra områden i hemmet också, bland mina kläder och tidningar, kontorsmaterial och dvd-filmer och till och med bland mina böcker. Det är ju bara världsliga ting.
Any day now, any day now, I shall be released.
De små tingens gud är en av mina absoluta favoritromaner.
Att man ska ta vara på de små tingen i livet är en fras som ofta används som den yttersta levnadsvisdomen. Med de små tingen menas då det vackra morgonljuset som glittrar i kyrktornet, att hålla min älskades hand, att kunna gå med mina egna ben till jobbet, att ha ett jobb, den första koppen kaffe. Med mera liknande.
Men så finns det de där andra: De jävla små tingen.
Vi har nyligen renoverat köket. Av någon anledning känner jag ett starkt behov av att påpeka att vi renoverat köket eftersom det behövdes, vitvarorna var 30 år gamla och köksluckorna höll på att vittra sönder. Av någon anledning vill jag hellre framhålla att vi levt i värsta misärköket i flera år än att det på något sätt ska se ut som om vi renoverat köket för att det är det man ska göra nu för tiden för att göra rätt. Inte för att jag vill att någon som renoverat ett nyare kök ska ta illa upp, men...
Ja, det var inte det det skulle handla om, det var om de där jävla små tingen.
I samband med renoveringen var vi tvungna att tömma alla köksskåp och där var de: Tingen. Jag vet inte riktigt var de kom ifrån alla dessa små jävla prylar.
Ibland tror jag att de är de där tingen som äger mig istället för tvärtom. Det är tingen som trycker oss mot marken och håller oss fångna. De gör oss tunga och orörliga.
Jag tycker att vi alla borde inreda våra hem som Arvo Pärts musik. Allt som finns där ska ha en funktion. Där ska finnas en tallrik, ett glas, ett par skor och en jacka. Inget överflöd, bara sådant man verkligen behöver.
Hittills har vi burit sex fullpackade kassar till Myrorna och ändå står det flera koppar och flera tallrikar i våra skåp.
Jag har dragit igång rensning på andra områden i hemmet också, bland mina kläder och tidningar, kontorsmaterial och dvd-filmer och till och med bland mina böcker. Det är ju bara världsliga ting.
Any day now, any day now, I shall be released.
Kommentarer