Jag fryser!
Den andra november 2007, för tio år sedan publicerade jag detta inlägg på min dåvarande blogg. Läget känns åtminstone på den här punkten tämligen oförändrat.
Jag avskyr denna lägenhet vintertid. Den är utkyld som en
jävla igloo. Jag stolpar runt iförd tre lager kläder, varav två består av ull
respektive fleece, och allt jag vill är att lägga mig i sängen, rulla in mig i
ett tjockt täcke och invänta våren och värmen. Varför envisas människor med att
bo i detta land vid denna tiden på året? Varför kom vi en gång hit i tidernas
begynnelse och vad i allsinn dar var det som fick oss att stanna. All den här
gråheten och kylan och mörkret gör mig riktigt grinig, ilsken och gnällig som
en treåring.
Dessutom bor jag i denna igloo-liknande lägenhet med en man
som anser det viktigt att vädra, även när istiden breder ut sig. Han tycker
inte om när det är för varmt. Så fort han börjar svettas blir han riktigt
grinig, ilsken och gnällig som en treåring. Han har funderat på det där säger
han, allt gnäll och all irritation över våra tämligen disparata förhållanden
till klimatet och dess växlingar tar för mycket lust från vår dyrbara tid
tillsammans. Vi ska sluta med sådant har han bestämt. Jag tycker att det var ju
väldigt praktiskt att han har bestämt detta när polarvindarna börjat vina kring
knutarna och risken att svettas är minimal. Men han har ju rätt i att gnäll och
irritationer i allmänhet är något negativt i vårt gemensamma liv. Men
någonstans, i något medium måste jag få ur mig all denna frustration över denna
jävla årstid, så: FY FAN VAD JAG FRYSER!!!
Kommentarer