Avslaget

På campingen 

Kapitel 38 i vilket campingens invånare hämtar sig efter att inte behövt rädda någon

Hemma på campingen känns det fortfarande en aning avslaget. Luften har gått ur balkongen för de tre musketörerna som skulle bryta sig in i husvagnen coh rädda Rosie. Gertrud och de tre inbrytarna dryper av åt var sitt håll sedan Sonen bestämt sagt ifrån:
"Det finns inget att se här!" säger han så myndigt han kan. Han släpar kofoten efter sig i gruset när han går tillbaka ner till campingrestaurangen och tänker att det hade då varit en ren och skär lögn, för vad hade det inte funnits att se där. Han hade aldrig anat att det fick plats så mycket saker i en husvagn. En del prylar låg förvisso utanför men ändå... Hela taket var fullhängt med mobiler, uppslagna böcker överallt, kläder, tyger, väskor, skor. Nå, det var ju skönt att han hade sluppit att bryta upp något i alla fall. Och kanske hittat ett lik.

WCT-mannen Torsten Sandström känner sig förvirrad och lommar några steg efter de utmärglade Gert och Gertrud bort till sitt tält för att slå i rekordboken om strutshalsar. Det ska bli skönt att hålla sig i rekordboken en stund.

När kusten verkar klar kommer Rosie ut ur toalettutrymmet uppsminkad och fräsch i en tältliknande, blommig klänning. Hon doftar av en lika blommig parfym. Hon verkar plötsligt väldigt glad och sjunger högt och skärande för sig själv och resten av campingen som inte kommer undan (på platsen intill henne börjar ett litet barn att gråta) medan hon breder ut ett vackert broderat täcke i gräset framför sin husvagn och möblerar med stora mjuka kuddar.
   Sedan sveper hon förbi toalettutrymmet och Den Rödbrusige som står där med en nytömd slaskhink och ser dum ut. Gnolande och krumbuktande tar hon sig bort till WCT-mannen Torsten Sandströms tält för att bjuda en förvånad, för att inte säga förbluffad, WCT-man på lunch-picknick i sin divaaaan, som hon säger.
   WCT-mannen skulle helst vilja krypa in i tältet igen för att slå upp ordet divan i Svenska Akademins ordlista, den andra boken han har med sig men Rosie ger honom inte en chans. Hon halar ut honom ur tältet och tar honom sedan till sin uppdukade picknickplats utanför sin husvagn och ber honom att sätta sig på kuddarna. Han förstår att det är detta som är divanen. Till sin besvikelse består lunchen av en sallad utan tillstymmelse till kyckling.