Slutet på polskorna

"Det här är en sorg!" säger jag till P och nickar åt de neddragna jalusierna i slutet av vår gata.  Han nickar medkännande.
Nu är det ett faktum: Jag har druckit min sista kopp kaffe hos de vresiga polskorna i Palma.
Redan förra gången vi var här anade jag att slutet nalkades. Dels på grund av det mycket sparsamma öppettiderna, dels och främst på grund av att de monterat ner den stora TV:n där polska såpor och frågesporter ständigt rullade och som de griniga polskorna ogärna lämnade för att betjäna sina kunder.
Nu är TV:n alltså nedmonterad, jalusierna neddragna och en epok har gått i graven.
Att polskornas café stängt och avvecklat är en större sorg för mig än för polskorna själva, det är jag säker på. Nu kan de äntligen få se på sina såpor utan att bli avbrutna.
Men allra störst borde sorgen vara för Fjällaren. Han som så gott som satt på polskorna servering flera timmar om dagen. Därav har han också fått sitt namn. Ett tag trodde vi nämligen att han var intresserad av en av polskorna och satt där för att "fjälla" (=limma på, svärma för) på henne. Om jag sörjer, hur ska det då inte vara för honom.

Men även om det skär honom i hjärtat visar han inte utåt några tecken på sorg och saknad. På mäns vis biter han ihop och låtsas att inget hänt. Nu sitter han istället på caféet intill polskornas som om det vore den naturligast sak i världen, och det är väl dit jag också får söka mig så småningom, när jag kommit över förlusten.

Kommentarer

skogsnuvan sa…
Det är konstigt hur man lätt lägger sig till med vanor och hur svårt det är att ta till sig nya men rätt var det är sitter du på det nya cafeet ska du se. Här finns inte ett enda cafe på många mils avstånd så jag får nog ta och koka mig en egen kopp. Planen var att åka på marknad idag men det blåser isvindar ute och är bara någon grad varmt så jag tror jag stannar inne

Populära inlägg