Fikapaus i cerise

På campingen 

Kapitel 37 i vilket holländskorna inte låter Den Svarte Riddaren Sivert får en syl i vädret

Uppe vid vattenfallet ser Den Svarte Riddaren holländskorna komma knegande uppför berget på sina cyklar.
"Herregud, där kommer de där pladdrande holländska kärringarna", tänker han. Varför är de så glada jämt? Vad är det som är så jävla roligt hela tiden?  De är inte hans typ någon av dem, verkligen inte. Inte för att de är särskilt fula eller så, men ja, det är allt det där kacklandet. Nu får de syn på honom.
"Jaså, var det du!" skrattar den ena och hoppar av sin cerisa cykel.
"Vi trodde nästan att det var någon som tänkte hoppa, när du stod därute."
"För det var väl du?"
Ja, visst hade det varit han.

Fortfarande tjattrande och kacklande, som två yra men glada höns, börjar de packa upp sin matsäck på träbordet framme vid bergskammen och ber honom slå sig ner tillsammans med dem, som om de vore gamla bekanta. Den ena skakar inbjudande mot honom med en ceriseprickig kaffetermos och han låter sig övertalas. Han kan ju passa på att få reda på hur det var på campingen så här dagen efter hans dramatiska avfärd. Claudille borde vara alldeles förstörd nu, och ångerfull. Igår hade hon verkligen inte varit sig själv. När hon hade bett honom dra åt helvete så där plötsligt från ingenstans, hade han tagit det som ett skämt och flinande sträckt sig efter en ny öl i kylen. Men då hade hon blivit som galen och börjat slå efter honom med den tomma ölflaskan som han hade ställt ifrån sig på bardisken:
   "Ber jag dig dra åt helvete ska du också dra åt helvete!"
Då hade han rusat ut ur restaurangen innan hon träffade honom med flaskan i huvudet. Han som hade klippt hennes jävla gräsmatta i flera dagar.
Om han bara fick in ett ord i de där holländskornas pladdermatta så skulle han fråga hur det var med henne idag, det skulle han.
Men det blev adrig något hål i pladdret för Den Svarte att stoppa in några frågor i. Det var en av holländskorna som själv tar upp de när hon fyller på hans kaffemugg.
   "Åh, Claudille sen!"
Sen är de som de kommer på sig och tittar lite skuldmedvetet på varandra, sedan tittar de på honom, som om de inte borde prata om Claudille i hans närvaro och sedan fnittrar de som tonåringar igen.
   "Ja," passar han på. "Hur mår Claudille idag då?" Han gömmer ansiktet bakom sin gröna plastkåsa.
    "Hon har  knappt visat sig idag." berättar de förtjust.
    "Hon är nog väldigt bakfull. Det är sonen och hans flickvän som sköter ruljangsen idag. Claudille satt och Sonja söp och sjöng nästan hela natten." Han stirrar på den av holländskorna som talade sist. Han stirrar på hennes hals. Hon har verkligen det största adamsäpple han någonsin har sett på en kvinna.