Nostalgin är död. Länge leve nostalgin.

För några fredagar sedan i Spanarna i P1 pratade Jonathan Lindström om Nostalgi. Om hur vi kan slita ut nostalgin så här i den digitala tidsåldern, när man kan promenera i sina barndoms kvarter via google maps, hitta gamla låtar på youtube och titta på gamla älskade TV-program om och om igen tills man helt har slitit ut den där nostalgiska känslan kring dem.
Lindström spår nostaglins död. Och att vi inom en snar framtid ska vara nostalgiska över att vi en gång var nostalgiska.
Möjligen har han rätt.
Men eftersom jag av något grumliga skäl, är en stor tillskyndare av nostalgi, även om jag inte anser att det med nödvändighet var bättre förr, tar jag risken att slita på den, nostalgin alltså, i år igen.
Enligt gammal god tradition tänker jag göra en nostalgisk julkalender i år också.
I år är tematTV-serier.
På SVT-play kan man tjuvtitta på årets TV-julkalender redan nu. Det däremot, tycker jag inte är ok.
Så några smakprov på vad det kommer att bjudas på i årets nostalgikalender har jag inte, men jag kan gå så lång som att säga att det kommer att röra sig om fiktion, inga dokusåpor eller matlagnings- eller renoveringsprogram alltså.
Iställer för smakprov spelar vi en svårnostalgisk dänga från det glada 80-talet. Den är en aning svårsmält också men jag tror vi klarar det.




Spanarnaavsnittet i fråga kan man ju numera också slita på, tack vare internetet. Det hittar man här