och om morgonen

På campingen

Kapitel 44 i vilket Range Rovern hittar sin förare

Det tar ett tag innan hjärtat börjar slå igen och han inser att det fasans ansikte som stirrar på honom genom fönstret är den gigantiske leonbergerns. Tydligen har han somnat på sin post. Solen har börjat ta sig upp över rågen på gärdet på andra sidan vägen. Klockan över bardisken är halv sex. Ingen Claudille har kommit och avlöst honom klockan tre, inte. Han suckar. Reser sig stelt upp och börjar plocka fram bunkar att hälla upp hundmat och vatten i till den där jättehunden.

En kvart senare kommer Claudille och Sonja hand i hand ned för trappan till lägenheten som ligger ovanpå campingrestaurangen. Det är först när hon ser sin son klappa den överdimensionerade leonbergern på huvudet ute på parkeringen som hon minns att hon hade satt honom på vakt nere i restaurangen och att hon lovat att avlösa honom.

Nästan samtidigt som Claudille och Sonja kommer ner för trappan, kommer Den Utmärglade Gert ranglande i full fart ner för kullen mot parkeringen. Hattbrättet har lossnat från hattkullen och hänger på tre kvart över högra ögat. Längst uppe på kullen skymtar Gertrud men han har ett bra försprång. Nu slirar han in på parkeringen, sliter upp bakluckan på Range Rovern och ryter åt leonbergern att hoppa in. Den lyder med glada skutt. Gert dammar igen luckan, knuffar undan skyltdockan från förarsätet och kastar sig in i bilen. Range Rovern, med Den Utmärglade, Skyltdockan och leonbergern, girar ut från campingen på två hjul.