En hund söker sitt ben

På campingen 

Kapitel 51 i vilket en hund söker sitt ben 

Paul, Claudilles raggiga racka till hund springer i bäckfåran mellan campingen och kohagen. 

Nosen som ett dammsugarmunstycke bland stenara. 

Det är en spricka i luften. Han känner igen den där skärpan. Den betyder att snart är den här, den där härliga tiden när allting doftar starkt av mögel och halvrutten frukt. Livet är härligt. Det finns så mycket att njuta av. 

Den där skärpan brukar också betyda att det snart är dags att lämna campingen.

Saker måste göras. Tas om hand. 

Paul har svansat omkring i tvättstugan och letat efter sitt ben. Det där annorlunda benet han hittade i bäcken i början av sommaren. Ett svart. Och liksom vinklat. Det där som doftade så konstigt.

In och ut bakom tvättmaskinen. Välta ett tvättmedelspaket. Få skäll av Claudille. Inget ben. Ben borta. 

Det är säkert Claudille som tagit det. Det vore inte det första ben hon tagit för honom. 

Han hade skällt tillbaka och morrat. För att visa att det inte var ok att ta andras ben. 

Då hade hon klippt till honom med tvättmedelsskopan och kört ut honom. 

Men nu springar han här. Paul är inte långsint. 

Kanske finns det flera svarta ben att hitta på samma ställe.