Huvudrätten

På campingen 

Kapitel 49 i vilket det serveras potatisgratäng och lövbiff. 

Feststämningen vill inte riktigt infinna sig igen, sedan poliserna bett Gertrud följa med in på campingkontoret för ett vidare "samtal" kring den mystiska Range Rovern och hennes förrymde man. Ingen vill sjunga längre.
Claudille reser sig till slut och börjar servera huvudrätten. Det är ju synd om den blir förstörd bara för att Gertrud flippat ur, tänker hon.
Det var WCT-mannen som hade önskat potatisgratäng, lövbiff och bearnaisås och han ler brett och tacksamt mot henne när hon slevar upp av gratängen på hans tallrik. Hans smaskande hörs ljudligt i den i övrig tysta restaurangen. Han är den enda som låter sig väl smaka. De andra petar nervöst i maten medan de ömsom sneglar mot den stängda kontorsdörren, ömsom tittar generat mot WCT-mannen.
   "Överdriver hon inte lite." säger Monika, Den Rödbrusiges Hustru till slut lite tyst. "Jag menar, det var ju nästan hon själv som jagade i väg honom." Hon tittar i bordet. "Tycker jag."
   "Grälf." håller Den Rödbrusige med.
Claudille fyller på sitt rödvinsglas och sveper det i ett enda drag. Sonja tittar oroligt på henne men vet bättre än att säga nåogt.
   "Ja, allt det där var ju så länge sedan." säger Rosie som gärna vill att alla ska tro att det verkligen varit något för länge sedan. Just när hon ska säga att hon själv minsann inte har några problem med att Gert numera är gift med Gertrud, slås dörren till kontoret upp och Gertrud störtar ut. Glaset i restaurangdörren skallrar.
   De ser henne klampa upp för kullen.
   "Ja, nu ska inte vi störa längre." Poliserna gör en liten honör innan de försiktigt stänger restaurangdörren efter sig.
   "Nämen, ska vi inte ta och sjunga någonting!" utbrister WCT-mannen, lägger besticken ifrån sig. Han ser sig omkring på sina vänner runt bordet, med lite bearnaisås kvar längst kvar i utkanten av sitt stora leende.