De halvfärdiga projektens mästare

Alla dessa halvfärdiga projekt som fyller mitt liv. Dessa utkast till romaner och nästan färdiga diktsamlingar, ett inscanningsprojekt av alla gamla foton som avstannat, och så dockskåpet. 

Detta stora dockskåp som jag med manisk entusiasm inredde och befolkade under en period. Nu är det nog över ett år sedan jag lade min hand vid det. Det blev inte ens julpyntat. 

Som tur är har invånarna i dockskåpet sina egna manier. Mr Mason muscierar för fulla fagotter i vardagsrummet.

Mr Mason skriver romance-romaner i arbetsrummet. Sigrids flow när det gäller målandet har visserligen mattats något men istället har hon börjat fantisera om en spanjsk älskare med trädgårdsintresse, som hon har hittat på Tinder. Elvira slukar böcker och ostmackor uppe i sitt vindsrum. Ingen av dem är särskilt intresserad av husrenovering.

Den enda som möjligen bryr sig är Laura som i frustration över att ingenting händer har putsat familjens samtliga skor så många gånger att hon kollapsat på hallgolvet. 

Det är när jag ser henne som jag får lite dåligt samvete och hyr in en badtunna och lurar ner dem i medan jag klistrar fast den svarta marmorn på köksgolvet så att källarvåningen äntligen blir klar.

Inte för att Laura köper sådana mutor. Hon tycker att badtunnan luktar ost. Övriga familjen verkar gilla det emellertid, men de är ju lite uppe i det blå även i vanliga fall. 

Nu håller jag på att avsluta ett annat av mina halvfärdiga projekt, så i den tomhet som kommer infinna sig efter detta kanske det blir mer tid för dockskåpsrenoveringar.