Fira?

När man har gjort något bra, lyckats med något eller är klar med ett delmål, ska man belöna sig, fira. Det står i varje instruktionsbok för skrivande, träning eller allmän självhjälpsskrift (Undvik, sky som pesten självhjälpsböcker om hur man ska leva...ur Så gör jag av Bodil Malmsten).

Det är när man (jag) ska försöka fira att jag äntligen, det var väl ingen som verkligen trodde att det någonsin skulle ske, är klar med Bourgogneboken, som jag inser hur bra jag har det. Jag vet nämligen inte riktig hur jag ska bära mig åt för att fira. Vad ska jag köpa eller äta?  Jag har ju allt och dricker och äter vanligen det jag vill dricka och äta. Hela mitt liv är alltså ett enda firande? Det var ju en insikt att få. Och är det bra eller dåligt? 

Man kan ju alltid fira med att ge sig in på något som vanligen brukar vara en källa till missnöje och misslyckande och inge en känsla av att det här var väl ändå ett slöseri med tid. Jag kan ju inte. 
   Så jag köpte lite nya färgpennor och bestämde mig för att måla. Det brukar vara dumt. I alla fall efteråt . Då brukar jag titta på det jag åstadkommit med ett visst äckel och undra varför jag kastat bort tid och pengar på detta. 
    Men medan jag håller på; den där meditativa känslan medan jag fyller pappret med färg. Det lugnt. 
   Det är för det lugnet jag målar den här gången, den stunden. Har jag bestämt. Det har jag verkligen bestämt. Den lugna stunden, inte resultatet. 





Kommentarer

skogsnuvan sa…
Äntligen äntligen så jag har väntat Nu hoppas jag att jag snart får ett exempel
skogsnuvan sa…
Så underbart att boken äntligen är klar. Jag väntar med spänning på att få läsa den. Ärligt talat hade jag faktiskt gett upp hoppet om att den skulle bli klar. Nu är det lite synd att jag inte är i närheten för då skulle jag komma och fira det med dig men grattis i alla fall. Jag blev så glad
Soldansare sa…
Du är en av de första som ska få läsa, naturligtvis, Skogsnuvan. Förstår om du gett upp hoppet det hade nästan jag också....
Amarga sa…
Jag såg en sån där ”målarbok” för vuxna, tyckte det var urfånigt, varför stänga in kreativiteten? Jag köpte ändå en för att min man, som har en demenssjukdom, kanske skulle ha nöje av att fylla i motiven.
Hur blev det? Jo, han sitter och målar då och då - men det gör jag med!
När jag blir såå trött på att för femtielfte gången berätta för honom om något vi ska göra tex, då sätter jag mig i fem minuter och bara ” fyller i”.
Inte är det som när jag plockar fram mina ”riktiga”målargrejor, men som en minimeditation, och sen orkar jag vara tålmodig
ett tag tilll...


Soldansare sa…
Amarga: Jag tycker också att det verkar lite larvigt med det där att vuxna ska måla i målarböcker. Men samtidigt kan jag förstå att det är avslappnande och meditativt. Man slipper ju också att bli irriterad över att det inte blir som man tänkt. :)

Populära inlägg