Gudar kommer, gudar går

 Idag är det världspoesidagen. (Enligt vissa uppgifter jag hittat ska det vara i morgon, men... ja, skit samma, egentligen)

En dag som denna, eller om det är en dag som i morgon, passar det att minnas sina gamla gudar.
De där poeterna som man inte kan klara sig utan, den livsuppehållande poesin.
Vissa är oumbärliga  bara under vissa perioder. Som Majakovskij, till exempel. Under de sena tonåren, mina inte hans, förändrade han min syn på vad poesi var för något. Han var våldsam, förtvivlad, galen av kärlek och självmordsbenägen. Han skriker och kräks över sidorna:

att köra in huvudet mellan vattnets käftar

Vart ska jag gå när det är i mig som helvetet brinner?

och fetlagda lakejer på flottiga schäslonger
ska jag reta med mitt hjärtas blodiga trasor

Ett språk som nog är extra tilltalande i just tonåren. Nu är det länge sedan jag läste Majakovskij. Jag läser oftare om honom och om tiden. Konsten och litteraturen verkade betyda så mycket då, på 10-talet. Det förra 10-talet.
Det fanns sådan kraft i modernismen och en sådan framtidstro i futurismen. Allt skulle bli bätte. Nu tror vi bara att det kommer att gå åt helvete.

Mitt sönderlästa exemplar av Majakovskijs dikter i Harding och Jangefelds översättning

Nu för tiden är en av mina nya husgudar Wislava Zsymborska. Ett lugnare, enklare språk som behandlar de stora frågorna. Man lugnar väl ner sig med åren och blir mer fundersam kanske.

Wislawa Szymborska och hennes dikt Museum, på min idol-tavla

...men det finns gudar som består

Och så är det de här som följer en genom livet, som vandrar bredvid en hela vägen och alltid känns lika  relevanta. Bodil Malmstens inte med den eld jag har nu fick jag av min mamma när jag fyllde 18 och jag tyckte att den var underbar. Det tycker jag fortfarande, fast jag läser den liksom från andra hållet idag, men med samma tanke: Så där ska jag också leva. Och den är mer relevant än någonsin:

lev eller dö men tjafsa inte om det


Det plötsliga lugnet
ett lugn och ett ointresse för alltihop
en glädje och ett ointresse
det märkvärdiga lugnet utan orsak som havet och 
stenarna sjöfågeln tången. 

Något går sin gilla gång i glädje


Kasta undan stenar har sin tid,
och samla ihop stenar har sin tid,
Do not remove stones from beach