När Godot äntligen kommit och Fernandos är på väg



Ni vet ju hur det är med hantverkare. De kommer aldrig när de säger att de ska göra det. Det är när man har med hanterverkare att göra som man lär sig vad väntan vill säga. Gudarna ska veta att dockskåpsfamiljen har lärt sig vad väntan vill säga.


Men det verkar som hantverkarna ha fått en rejäl lucka i kalendern för nu händer det grejer i huset. Vinden är äntligen färdiginredd med de två små kamrarna åt Laura och Elvira. Sällan har jag sett den annars ganska kritiska Laura så lugn och harmonisk, nästan upprymd. Hon bryr sig inte alls om vad som händer med den övriga renoveringen nu när den äntligen dragit igång. Det enda hon intresserar sig för är att sitta och sy uppe på sin kammare. Hon gnäller inte ens över att garderoben inte är målad än.



Elvira är naturligtvis också nöjd med att hennes eget lilla kryp in är klart, men glädjen grumlas för hennes del med att hon måste jobba i kapp sina matteläxor. Hon tycker inte om matte. Hon skulle mycket hellre leka i dockskåpet. Hon är, liksom jag väldigt förtjust i dockskåp. 



I övriga huset pågår renoveringen för fullt. Golv håller på att läggas i hallen, matta till trapporna är utvald och beställd. I köket håller man på att ta fram den ursprungliga stenmuren även i den högra väggen och golvet är uppbrutet på nytt. Det kändes lite överdrivet med svart marmor.
Leonard, Mr Mason, är upptagen i långrandiga diskussioner med hantverkarna om vad man ska lägga in istället.
"Jag tycker ekplank skulle passa bra i ett sådan här hus." säger Leonard och försöker låta sakkunnig.
"Mm" nickar hantverkarbossen fundersamt. "Mm, men det kan dröja lite innan vi får hem sådana. Vår leverentör har inte ätit tillräckligt med glass på sista tiden. Vi lade de sista vi hade i arbetsrummet"



Det där tycker Leonard låter ytterst besynnerligt. Försöker de driva med honom bara för att han inte vet vad som är fram och bak på en vanlig hammare? Eller är det verkligen sådär det går till, tillverkas ekplank genom glassätning? Han vill ju inte verka okunnig och dum så han garderar sig genom att både nicka och skaka på huvudet samtidigt, vilket gör att han känner sig lite yr.

Av husets alla invånare är det bara Leonard som är intresserad av renoveringen. I vardagsrummet sitter Virginia och lyssnar på radioteatern på högsta volym för att överrösta hammarslagen. Sigrid sitter också där, men hon lyssnar inte på radion, hon kedjeröker cigarrer och funderar över ett brev hon precis har fått.

Det är från hennes  brevvän Fernandos från Mallorca. Han skriver att han är på resa och kommer att besöka henne snart och detta har gjort henne en smula nervös. Förväntansfull, men också nervös.

Faktum är att Fernando redan står på Skavsta flygplats och försöker förstå sig på hur han ska ta sig därifrån. Han är också lite nervös. Han kan i sina brev till Sigrid ha fått det att låta som om han är lite yngre än vad han är, i fyrtio års åldern, sådär. Det kan vara så att han gett Sigrid möjlighet att tolka det så. I själva verket är han 67. Men kanske är det inte så noga.


Kommentarer

skogsnuvan sa…
Underbart är ordet

Populära inlägg