AC och klorofyll


Två friluftsamatörer är ute med rabarberte i Mumintermos och rullar av tunnbröd med hamburgerkött, pepparrotsvisp och saltgurka i Desegual-rycksäcken. Efter en del kringirrande, bland annat på en kulle som visar sig vara ett berömt huggormstillhåll (Det finns tydligen folk som vallfärdar till sådana platser för att titta på huggormar, men de här friluftsarna är inte av den ullen. De vallfärdade vidare.), hamnar de i ett fågeltorn med picknickbänkar.
Den ena friluftsamatören slår ut med armarna och talar likt en LSD-påverkad om vilka energier man får av allt detta gröna. Styrkan i just den gröna färgen. Klorofyll! Och kor, sedan! Vi har mycket att lära av dess rofylla varelser. En sådan frid, en sådan grönska!
Den andra slår efter insekter och gör en jämförande analys av moderna uppfinningar där AC-anläggningen vinner stort över till exempel E-legget.

Sedan far de vidare och befinner sig plötsligt i sann friluftsanda på Plantagen där de hamnar i en animerad diskussion i vilken den AC-tillskyndande friluftsamatören sjunger symetrins lov när det gäller altanplanteringar. Den klorofyll-trippande svärmar däremot för vildvuxen ostyrighet.

Vid hemkomsten placerar sig den ena friluftsamatören framför AC-anläggningen med en god bok och den fortfarande klorofyllhöga flaxar ut på altanen och börjar släpa med stora rostiga, metallkrukor och gräva med bara händerna i planteringsjorden. Något som AC-tillskyndaren tycker är direkt snuskigt men den klorofyllhöga vill känna den närande jorden bulta mot den bara huden, och annat liknande snömos.

En timme senare prunkar blommorna i de gamla medfarna krukorna (Industridesign enas de båda friluftsamatörerna att det kallas).
"Ska vi inte gå ut och sätta oss en stund och njuta när det har blivit så fint och är lite svalare", tycker AC-tillskyndaren. Men klorofylltrippen har definitiv gett med sig och bytts ut till värkande nacke och höft och den tidigare så naturälskande friluftsamatören har stapplat ut i badrummet och rotar efter andra tabletter och svarar bara kortfattat på detta förslag.

Kommentarer

skogsnuvan sa…
Naturen är full av mygg, myror, knott och bromsar. Jag är glad att det inte finns ormar här omkring för det är min stora fasa. Jag och en klasskompis skulle gå upp för ett berg där det finns en skylt som det står Hammarstrand. Vi fick höra att precis där har man sett över 10 ormar på stigen så dit går jag inte. Fjolåret verkar ha sett till att ormarna har kläckts bland bergen. Bergen som vi skulle gå upp på får allt vånta tills det blir kallt och ruggit framöver hösten. Njut du på balkongen i stan.

Populära inlägg