Komma hem
Nu lyser det avrundande och gyllene ljuset över El Terreno. Dagen svalnar mot kväll.
Fabio är nog uppe på taket och vattnar sina odlingar. Snart ska han ge sig av i träningskläder och knut i nacken.
Den Värdige Skrothandlaren är på väg upp, eller ner, för vår backe för vilken gång i ordningen idag, sprättande med sin spatserkäpp och väskan hängande över axeln. Undrar om han har gjort några fynd i soptunnorna idag. I förgår såg jag honom linda ihop en lång och praktisk kabel med stort allvar.
Än dröjer det flera timmar tills lördagens skränande festliv drar i gång borta på Gomila och Mannen Med Hunden har ännu inte varit inne, med hund och allt, på sin första vända i Happy's Indian Shop för att köpa öl.
Men filipinska församlingen är nog igång och övar inför morgondagens sånginsats. Deras barn skrattar sina bublande skratt ute på gatan.
Så är det i El Terreno i Palma de Mallorca. Förmodligen.
Så sent som igår var jag där, men nu sitter jag här hemma i min gula fåtölj igen. Funderar på tidens oupphörliga stömmande och väntar på att det ska bli tillräckligt svalt för att grilla på altanen.
Jag har redan hunnit svära landsförrädiskt över de svenska grönsaksdiskarna, över att alla tydligen måste se likadana ut i det här fyrkantiga landet... och över tidens oupphörliga strömmande.
Det avrundande och gyllene ljuset lyser över vår gata. Dagen svalnar mot kväll.
Fabio är nog uppe på taket och vattnar sina odlingar. Snart ska han ge sig av i träningskläder och knut i nacken.
Den Värdige Skrothandlaren är på väg upp, eller ner, för vår backe för vilken gång i ordningen idag, sprättande med sin spatserkäpp och väskan hängande över axeln. Undrar om han har gjort några fynd i soptunnorna idag. I förgår såg jag honom linda ihop en lång och praktisk kabel med stort allvar.
Än dröjer det flera timmar tills lördagens skränande festliv drar i gång borta på Gomila och Mannen Med Hunden har ännu inte varit inne, med hund och allt, på sin första vända i Happy's Indian Shop för att köpa öl.
Men filipinska församlingen är nog igång och övar inför morgondagens sånginsats. Deras barn skrattar sina bublande skratt ute på gatan.
Så är det i El Terreno i Palma de Mallorca. Förmodligen.
Så sent som igår var jag där, men nu sitter jag här hemma i min gula fåtölj igen. Funderar på tidens oupphörliga stömmande och väntar på att det ska bli tillräckligt svalt för att grilla på altanen.
Jag har redan hunnit svära landsförrädiskt över de svenska grönsaksdiskarna, över att alla tydligen måste se likadana ut i det här fyrkantiga landet... och över tidens oupphörliga strömmande.
Det avrundande och gyllene ljuset lyser över vår gata. Dagen svalnar mot kväll.
Kommentarer