Sidensvansarna

Strax innan lunch i går flög sju sidensvansar rakt in i en husfasad mitt i centrum. De föll döda ned på trottoaren mitt bland gångare och cyklister.

Var det medvetet eller ett plötsligt anfall av galenskap? Var det ett tecken?
Ungefär som det här att råttorna alltid lämnar ett sjunkande skepp först av alla.
Var det ett sätt att försöka säga oss något viktigt?
Ungefär som det här att delfinernas konster med bollar egentligen är ett sätt att försöka varna oss för att vogonerna ska komma.
Finns det skäl till oro?

Oro är väl annars ett ord som sammanfattar hela tidsandan. Det finns så mycket att oroa sig för.
Galna ledare tar över världen.
Främlingsfientlighet som påminner allt mer om hur det var innan Andra Världskriget bröt ut.
Det nya viruset.
Hela jordklotet är på väg att gå sönder.

Och nu sidensvansarna.

För några år sedan kom det alltid horder av sidensvansar till rönnen utanför mitt jobbfönster någon gång i november. På någon timme rensade de trädet på alla rönnbären. Nu har det gått några år utan att det kommit en enda en. I år hängde grenarna ovanligt tunga av bär och de blev kvar ovanligt länge. Men för några dagar sedan kom det några bruna fåglar som jag inte vet namnet på och satte i sig allt på mindre än tio minuter.
Är det ett tecken? Finns det skäl till oro?