Medan Dennis drog förbi...

.... funderade jag på det här med prepping. Håller ni på med sådant?

Jag känner människor som har elddon och konservdepåer hemma, vissa av dem lär sig till och med hantera skjutvapen. För att vara redo när krisen eller kriget kommer.
   Jag är inte en av dem. Jag har till och med förlagt den där lilla broschyren med ett liknande namn (Om krisen eller kriget kommer, tror jag den hette.) som delades ut i alla hushåll för något år sedan.
Den enda prepp som finns i mitt hem är P:s vinsamling och mina böcker. Jag kan helt enkelt inte förmå mig till att tro att den där krisen ska komma.
   Missförstå mig rätt. Det är inte så att jag tvivlar på det här med klimatförändringarna och att det kommer att barka käpprätt om vi fortsätter som vi gör. Inte alls. Men att jag någon gång skulle behöva hantera ett elddon för att få fyr på den eld över vilken jag ska grilla min egenhändigt skjutna gräsand för att få mat för dagen... Jag kan helt enkelt inte föreställa mig att det ska hända. Det kanske kallas att ha skygglappar på. Det kanske kallas att vara naiv. Kanske kan det också kallas överlevnadsstrategi, för att slippa stirra den totala ångesten i vitögat. Men jag förmår mig inte, som sagt var.
    Som det ser ut nu kommer jag att hantera krisen eller kriget, om någon av den kommer, genom att dricka vin och läsa böcker. Åtminstone så länge påsen med värmeljus och gasen i tändaren räcker, så jag ser vad jag läser. Sen blir det väl bara vinet.
   Men skriva om det kommer jag att göra, för ingen är så välpreppad med pennor och anteckningsböcker som jag.