Halvdan med hybris

För ett tag sedan berättade jag att jag skrivit ett långt inlägg om identitet i samband med att jag inte kan läsa och skriva lika mycket som förut (Något som jag hoppas är tillfälligt), men att jag inte publicerade inlägget eftersom det var för gnälligt. Nu finns det ju olika sätt att identifiera sig, slog det mig härom dagen, när jag för tredje gången snubblade på hjulet på kundvagnen inne på  ICA. 

Det är alltid likadant. Det gäller en sådan där liten vagn som man kan ställa en kundkorg i. Min högerfot är exakt fyra millimeter felställd för att jag problemfritt ska kunna framföra en sådan. Ibland tycker jag att jag är ungefär fyra millimeter felställd helt och hållet. Jag är, enligt egna beräkningar, ungefär fyra millimeter utanför normen för hur en kvinna i min ålder ska vara, alltså inte tillräckligt onormal för att kallas alternativhelt och hållet men ändå inte riktigt "som man ska". Dessutom skelar jag inte tillräckligt mycket för att det ska ge några ordentliga utslag i oftalmologernas undersökningar, förmodligen fyra millimeter för lite. (Jag har fortfarande inte fått någon tid för undersökning  den här gången. Jag har bara väntat i fyra månader ännu. Men jag är bitter i förskott) Jag viker foten cirka fyra millimeter snett inåt när jag går. Osv. 

Trots detta har jag hybris, menar P. Det är när jag säger att jag inte får se fram emot den stundande semestern för mycket, då kommer det med all säkerhet att hända något hemskt. Han menar att så stor påverkan på världsalltet har inte mina funderingar. Kanske räcker de inte ens fyra millimeter.