13 goda tecken

Vore jag sådan att jag trodde på dåliga omen skulle jag vara livrädd för att ge mig in i detta nya år. 

Det första jag gör nyårsaftons morgon är att peta mig ganska ordentlig i ögat med pipetten till mina ögondroppar och orsaka en liten rispa på hornhinnan. Inget dödlig men nog är det ett dåligt omen alltid.

Inte ser vi en enda ekorre på promenaden i parken där vi såg nio stycken en annan nyårsafton, och det säger väl sig själv att det inte är något gott tecken. 

Vi fortsätter med ett oförklarligt svimningsanfall under orgelkonserten i domkyrkan och sedan, när det närmar sig tolvslaget är det rislyktorna. Vi sitter i fönstret och spanar ut över torget och ser hur folk försöker skicka upp lyktor. Ingen lykta kommer iväg som de ska. Det dröjer innan de över huvud taget ger sig iväg, sedan flyger det en ängslig, fladdrig vända innan de störtar mot marken och omkommer. 

"Det här kommer ju gå åt helvete", hinner jag tänka. 

Men sedan slår klockan tolv och då ser jag en ensam lykta komma svävande från en bit bort. Hon flyger högt över taken, stadigt uppåt och framåt. 

Sen kommer det en till, och en till..

Fyra, fem...nej, sex.

Jag räknar till 13 stycken livsdugliga lyktor som ger sig av in i det nya året. Och jag tror ju bara på de goda tecknen. 13 har alltid varit mitt lyckotal.