Fåfänga figurer

För ett drygt år sedan sålde jag Bourgogneboken på Litteraturens Lördag.  I år var jag inte med. Jag skriver ju på en ny bok. Även om jag mest sitter och glor på den just nu. Kanske är jag inne i vad Bodil Malmsten kallade "en helvetesperiod".  Inget rör sig.

Jag känner mig lite som en av mina figurer. Han står halvvägs upp i en backe och funderar på om han ska gå fram till en container för att se om grejerna han slängde där för 45 år sedan fortfarande ligger kvar. Ja, så illa är det. 

En annan figur sitter i en bokhandel och halsar whisky för att hon är sur för att de andra inte tycker och gör som hon vill. Men dem ser jag i alla fall. Övriga håller sig väl utom synhåll. 

Och figurerna i mitt dockskåp är så sura på mig så jag vågar inte ens öppna för att plocka fram julsakerna därinne. 

Kanske borde detta lära mig att inte umgås så mycket med figurer. 

Men det finns hopp. En av figurerna i den eventuellt kommande boken står bredvid gubben vid containern. Men hon är vänd åt andra hållet. Hon tittar uppåt backen, på de blåblommande jakarandaträden. Hon tycker att det är vackert. Hon är fylld av spänd förväntan inför som precis ska hända.