Frimärkets dag

I dag är det frimärkets dag. I morgon är det fars dag.

Alla dessa dagar. 

Förra lördagen var det två år sedan den sista dagen jag såg min far i livet. 

Han var en hängiven frimärkssamlare och kunde sitta och tvätta och sortera i timmar. Han hade ett hundratal album där dubbletter av frimärken satt överlappande varandra i täta rader. När han dog fanns det dessutom flera stora lådor fulla med osorterade märken. Vi hade kunnat sälja den samlingen med kilopris.

Min far och jag hade svårt att förstå oss på varandra i det mesta, det här med frimärkena var inget undantag. Det verkade urtråkigt tyckte jag. Man lärde sig mycket av att samla frimärken, tyckte min far och en gång när vi var inne på Posten i ett ärende (Det här hände sig vi en tid då Posten fanns och man kunde uträtta ärenden där.) köpte han ett nybörjarkit till mig med ett album, förstoringsglas och pincett samt en påse blandade frimärken. 

Jag ägnade eftermiddagen åt att sortera de blandade frimärkena och lärde mig under den tiden att Magyar var det samma som Ungern och att så gott som alla frimärken som någonsin tryckts kom från just Ungern. Detta utgör den samlade kunskapen jag erhållit från frimärkssamlande. 

Jag misstänker att min pappa lärde sig mycket genom att samla frimärken eftersom han lyssnade på radio medan han plockade med de där små pappersbitarna.