Bättre än man tänkt sig

Livet blir sällan som man tänkt sig. Vid närmare eftertanke blir det nog aldrig som man tänkt sig. Det kan hända att det blir bättre. 

1996 flyttade jag till den stad där jag nu bor. Under det året och det därpå följande for jag i buss förbi ett hus med altaner ut mot den hårt trafikerade gata jag just for förbi på. Jag tyckte synd om dem som bodde där som hade så illa placerade altaner, så skulle jag aldrig kunna tänka mig att bo. 1998 flyttade jag in i en av de där lägenheterna. Det bodde en karl i en av dem och honom ville jag vara nära, trots hans illa placerade altan.

Jag bor fortfarande kvar. Att jag inte sitter på altanen så ofta beror inte så mycket på trafiken, som faktiskt inte är så farlig, som på att det sommartid kan bli uppemot 45 grader härute. Att jag inte sitter här vintertid tycker jag inte behöver förklaras.

"Vill du ha en lägenhet på Mallorca?" frågade mig  samma karl kanske 10 år senare. Han hade en kompis vars släkting ärvt en dylik och ville sälja.

Jag vet inte hur många som skulle tacka nej till ett sådant erbjudande men jag gjorde det. Skulle jag ha en lägenhet Utomlands skulle den ligga i Frankrike. Det var ju i Bourgogne vi skulle bo. Karln höll med mig om detta och vi köpte ingen lägenhet på Mallorca.  Då.

Ett par åt senare la vi trall på balkongen i den där lägenheten. Idag minns jag inte vad det var som fick oss att ändra oss, jag är bara mycket glad att det inte blev som jag tänkte mig. Bourgogne i all ära, men... 

Hur den här fundersamma 18- åringen tänkte sig att livet skulle bli minns jag knappt heller.