På spaning efter den tid som...

Jag är ju en obotlig nostalgiker och spanar ofta efter den tid som flytt. Inte så att jag önskar att jag vore 20 igen, Gud förbjude. Men det är något speciellt med barn- och ungdomens musik, teveserier och böcker. De har en kraft som jag inte hittar i Hela Jävla Världen Bakar och ...här famlar jag förgäves efter något exempel på modern populärmusik. Det är väl en slags sjukdom, detta att jag är så dåligt på att leva i nutiden. 

Nu är det emellertid den tid som komma skall som jag spanar efter. Framtiden, alltså. Den ska infinna sig senast till årsskiftet, framtiden, så det är väl dags att börja putsa upp kikarlinsen. I dag spanade jag efter Framtiden på Platsbanken, kanske skulle den finnas där. Jag gillade inte åsynen av Framtiden, så som Platsbanken presenterade den för mig. Där var framtiden ljus endast för den som kunde köra truck och vara säljande. Dock icke nödvändigtvis samtidigt. För sådana som mig tedde sig Framtiden mörk. 

Men så plötsligt kom en ljusning i listan: Där fanns en tjänst som Allmänspecialist. Det skulle jag kunna vara, specialist så där i största allmänhet. Jag är till exempel specialist på de gamla Lotta-böckerna från Wahlströms bokförlag, de med röda ryggar. Jag är specialist på att påbörja stora sorteringsprojekt, på svenska teveserier från 80-talet och jag är också ganska bra på att känna på mig vad klockan är utan att tjuvkika på ett armbandsur. Framför allt är jag specialist på att skriva pladdriga blogginlägg om ingenting alls. Allmänspecialist, det är jag det. 

Nu visade det sig att just den utannonserade tjänsten krävde läkarutbildning av någon oklar anledning. Och någon läkarutbildning kan jag omöjligt se i min nyputsade framtidskikare. 

Nya spår