De små tingens djävul?

De små tingens gud är en mycket bra roman av Arundathi Roy. Den har ingenting att göra med vad jag tänker skriva här. 

Jag hade tänkt att skriva ett inlägg om de små tingens djävul. Det vill säga om alla små ting i tillvaron som man kan irritera sig oproportionerligt på och tänka ilskna tankar om och i onödan förgifta sitt och andras liv med. Alltså raka motsatsen till ett sådant här peppigt inlägg om att tänka positivt och "välja glädje"; se gud och det vackra i de små tingen. I dag ville jag bara vara vresig och gnälla.

I dag hade det också passat alldeles utmärkt att tala om de små tingens djävul. I morse tog jag med mig min regnkappa till jobbet eftersom det stod i alla väderappar att det skulle regna på eftermiddagen. När eftermiddagen kom var himlen blå och klar, och jag lämnade regnkappan på jobbet för att slippa släpa med mig den till träningen. När jag kommer ut från träningen är himlen svart och blixtarna ljungar kors och  tvärs medan regnet vräker ner. Jag blir genomblöt i samma ögonblick jag stiger ut på gatan. Är det inte de små tingens djävul som är i gång, så vet inte jag. 

Nu är gjorde detta att gå hem i hällregn och åska mig emellertid så förunderligt upprymd att  det är en smula oklart om det där åskvädret var gud eller djävulens verk.