Äntligen en invigd

Det finns Frimurarlogen. Rotary, Odd fellows och Lions. Och en mängd andra sällskap att bli upptagen i, som visar att man är en respektabel och godkänd samhällsmedborgare. 

Jag är ingen sällskapsmänniska, i någon bemärkelse, men alldeles nyss fick jag en hedersbetygelse som gjorde mig oerhört stolt och fick mig att känna mig godkänd på en plats där jag gärna vill vara godkänd. Mycket hellre än i Frimurarnas lokaler.

I Palma sitter jag ibland och skriver i en bar där kundkretsen främst är spansk. Det händer att det dyker upp utlänningar som jag själv, men vi är i klar minoritet. Under de år jag har suttit här har jag bedrivit en ickevetenskaplig, statistisk undersökning. Spanjorer som beställer Coca cola får alltid en burk, medan vi utlänningar, om vi beställer detsamma får en glasflaska som innehåller 10 cl mindre. Det är undantagslöst så, alltid.

Men idag, för cirka 20 minuter sedan, satte den ganska barska barägaren ner en burk (!) Coca cola på mitt bord. Det är en oerhörd händelse. Jag är accepterad. Jag trodde att det skulle ta mig flera generationer att uppnå detta.