Låt icke stundens vanmakt vilseleda

Att man kan hitta lyrik på bokrean igen är hoppfullt, tycker jag. Årets fynd är tegelstenen Samlade dikter av Werner Aspenström. Där hittar jag några strofer som passar slående väl för den tid vi lever i. De är ett slag försök att ingjuta hopp. Att Aspenström skrev dem 1942 och att de passar så väl idag känns istället ganska skrämmande. 

ur Till en ungdom

---
Kan hända lyste lyckligare vårar
Vår lärotid, vår brånad inföll just,
då jorden vattnades av blod och tårar
och vrak från haven vräktes mot vår kust.
Fram trädde undergångens siarskara
med nötta ord om myt och ödesbrant.
på deras mummel kunde du blott svara:
Det är ej sant.

Din värld är din och du kan forma henne
Om tröstlösheten griper dig, så vet:
din unga vilja är ett gyllne spänne
emellan dröm och verklighet
Ja, alla dessa ting du ska förvalta
och dessa hundra riken som finns till
kan du förändra och gestalta
som du vill

---
Bland furstar råder Tiden framför andra,
ej mäter sig diktatorns makt med dens.
Den som har längsta sträckan kvar att vandra
har största makten - efterträdarens.

Låt icke stundens vanmakt vilseleda. 

Kort gäller svärdets blodiga sigill.
I denna vår skall du bereda
det du vill.