Svanstölden
Detta datum förra året fanns det 2178 svanar vid sjön Tysslingen.
I år fanns där 83.
Det är vid Tysslingen sångsvanarna samlats när de kommit om vårarna, innan de flugit vidare till vart de nu är ämnade.
Varje år i mars har vi åkt hit för att hälsa på svanarna. Snålblåsten svider i ansiktet och det är ett jäkla liv eftersom svanarna tydligen har mycket att säga varandra efter att ha varit skilda under ett helt år. Det är lerigt och kallt. Men det är Våren som kommit. Skärande svanesång är hoppets sång.
I helgen var vi som vanligt vid Tyssligen och där fanns inte en enda svan.
Solen sken, vägen var ovanligt torr, och huruvida blåsten var snål eller inte vet jag inte för jag gick aldrig ur bilen. Det fanns ju inga svanar att hälsa på. Tysta som på en likvaka åkte vi förbi sjön.
Länsstyrelsen som tidigare har lagt ut mat till fåglarna här, för att de inte ska äta av omkringliggande bönders gröda (Ja, det är inte bönderna som ligger omkring, det är deras gärden.) har slutat med detta på böndernas begäran eftersom de menar att matandet får fåglarna äta av de omkringliggande grödorna. Det låter som en form av cirkelargumentation men maten har hur som helst uteblivit och följaktligen också svanarna.
Att förebudet om våren, hoppets sång och den folkfest som brukade råda här i mars också har uteblivit kan varken bönderna eller Länsstyrelsen ta någon hänsyn till.
Och visst är det viktigt att grödan inte blir förstörd. Det är ju bönderna som förser oss med mat. Särskilt i dessa tider är det ju viktigt med den inhemska matproduktionen. Men jag orkar faktiskt inte vara förstående nu. Jag känner mig bestulen. Bestulen på livsgnista.
Kommentarer