Nog om den moderna magin och multimedia message
... och tillbaka till medeltiden.
Ska man se ett museum i den vackra staden Lübeck så är det St Annen museum man ska se. (Även om dockteatermuseet också är att rekommendera) Det kostar fem euro att be se St Annen och för den femman roade vi oss i hela fyra timmar för några dagar sedan. St Annen är, från början, ett kloster från 1600-talet. På den tiden verkar det som om det funnits lika många kloster i den här staden som det finns läkare nu för tiden, och de äro legio, tro mig. Har inte sett någon plats som är så rik på utvärtes och invertesspecialister, psykoterapeuter och sjukgymnaster. Enligt en dörrskylt fanns där inne en man som var både hjärtspeicalist och psykoterapeut. Kanske en nyttig kombination.
I modern tid har man byggt till en betongpelare mitt på ST Annens klostergård och denna pelar rymmer en konsthall som förevisar modern konst. Återigen denna moderna konst.
Jag vill påpeka att jag rent generellt inte har något emot modern konst. Tvärtom. Det är bara det att när jag är i ett kloster från 1600-talet vill jag hellre absorberas av känslan av att vara i just ett kloster från 1600-talet än att läsa sirligt smyckade texter om harslakt.
Första gången vi besökte St Annen museum -vi har varit där tre gånger -trodde vi att den här på högkant ställda betongbunkern var det hela och vid det tillfället var konsten som rymdes där faktiskt ganska tråkig. Så vi masade oss igenom bunkerns alla våningar och sedan skulle vi väl titta lite på vad som verkade vara en liten utställning om det gamla klosterlivet som skulle dölja sig bakom en dörr närmast kassan. Vi höll aldrig på att komma ut därifrån igen.
Det krävs förstås att man är intresserad av gammal kyrkokonst för att man ska bli så exalterad men nu är vi ju det. Den har så många dimensioner. Oftast handlar det om otroliga arbeten påkostade både när det gäller material och kunnande. Det allra intressantaste är förstås själva berättelserna som illustreras: Jesu födelse och död och återuppståndelse, Maria Magdalenas botgörelse och kokandet av missionerande helgon över sakta eld, osv. Ett av mina tusentals nyårslöften är att jag ska lära mig mer om alla dessa helgonberättelser och katolska myter, om inte annat för att få ut ännu mera av St Annen museet till nästa gång. För här finns något av de intressantaste och storslagnaste samlingar jag har sett.
Är man inte intresserad av kyrkokonst kan man ju alltid njuta av det gamla apoteket med sin torkade krokodil i taket, porslinsutställningen eller leksaksutställningen. Själv är jag alldeles extra förtjust i den sistnämnad. Särskilt docksskåpen. Ännu ett nyårslöfte är att jag äntligen ska göra slag i saken och skaffa mig det där pampiga dockskåpet jag alltid har drömt om och börja samla på pottor och pannor i miniatyr.
Mitt nyårslöfte att sluta stressa på jobbet har redan gått åt pipan kan jag förövrigt berätta. Och då har jag bara jobbat en dag detta år ännu. Storslagna föresatsers ständiga öde.
Ska man se ett museum i den vackra staden Lübeck så är det St Annen museum man ska se. (Även om dockteatermuseet också är att rekommendera) Det kostar fem euro att be se St Annen och för den femman roade vi oss i hela fyra timmar för några dagar sedan. St Annen är, från början, ett kloster från 1600-talet. På den tiden verkar det som om det funnits lika många kloster i den här staden som det finns läkare nu för tiden, och de äro legio, tro mig. Har inte sett någon plats som är så rik på utvärtes och invertesspecialister, psykoterapeuter och sjukgymnaster. Enligt en dörrskylt fanns där inne en man som var både hjärtspeicalist och psykoterapeut. Kanske en nyttig kombination.
I modern tid har man byggt till en betongpelare mitt på ST Annens klostergård och denna pelar rymmer en konsthall som förevisar modern konst. Återigen denna moderna konst.
Jag vill påpeka att jag rent generellt inte har något emot modern konst. Tvärtom. Det är bara det att när jag är i ett kloster från 1600-talet vill jag hellre absorberas av känslan av att vara i just ett kloster från 1600-talet än att läsa sirligt smyckade texter om harslakt.
Första gången vi besökte St Annen museum -vi har varit där tre gånger -trodde vi att den här på högkant ställda betongbunkern var det hela och vid det tillfället var konsten som rymdes där faktiskt ganska tråkig. Så vi masade oss igenom bunkerns alla våningar och sedan skulle vi väl titta lite på vad som verkade vara en liten utställning om det gamla klosterlivet som skulle dölja sig bakom en dörr närmast kassan. Vi höll aldrig på att komma ut därifrån igen.
Det krävs förstås att man är intresserad av gammal kyrkokonst för att man ska bli så exalterad men nu är vi ju det. Den har så många dimensioner. Oftast handlar det om otroliga arbeten påkostade både när det gäller material och kunnande. Det allra intressantaste är förstås själva berättelserna som illustreras: Jesu födelse och död och återuppståndelse, Maria Magdalenas botgörelse och kokandet av missionerande helgon över sakta eld, osv. Ett av mina tusentals nyårslöften är att jag ska lära mig mer om alla dessa helgonberättelser och katolska myter, om inte annat för att få ut ännu mera av St Annen museet till nästa gång. För här finns något av de intressantaste och storslagnaste samlingar jag har sett.
Är man inte intresserad av kyrkokonst kan man ju alltid njuta av det gamla apoteket med sin torkade krokodil i taket, porslinsutställningen eller leksaksutställningen. Själv är jag alldeles extra förtjust i den sistnämnad. Särskilt docksskåpen. Ännu ett nyårslöfte är att jag äntligen ska göra slag i saken och skaffa mig det där pampiga dockskåpet jag alltid har drömt om och börja samla på pottor och pannor i miniatyr.
Mitt nyårslöfte att sluta stressa på jobbet har redan gått åt pipan kan jag förövrigt berätta. Och då har jag bara jobbat en dag detta år ännu. Storslagna föresatsers ständiga öde.
Kommentarer