Skrivkonstens historia

Tack vare P, som ofta förser mig med nödvändiga tekniska prylar i julklapp, kan jag ju numera blogga via mobilen. Den moderna magin är fantastisk, samtidigt finns inget som göra mig så vansinnigt arg som dessa prylar.

Medan P alltså försåg mig med skrivkonstens framtid fick jag av min mor en liten översikt av skrivkonstens historia – åtminstone inom familjen: min farfars gamla griffeltavla, min

morfars och min fars reservoirpennor, min mormors och min mors rättstavningsböcker.
Jag vet inte om det handlade om att jag var trött och utarbetad eller bara allmänt känslosam så här i juletid men jag blev väldigt rörd över just den julklappen och satt och lipade ned i min döda mormors rättstavningsbok där jag kunde läsa:
”En av mina anförvanter har genom träget arbete och sparsamhet lyckats samla ihop en liten förmögenhet.”
Skrivet med prydligt lutande handstil och inga bläckplumpar alls. Oftast hade hon ”O fel” på sina rättstavningsövningar. Sådan var hon min mormor, mycket ordentlig, mycket jordisk, för hon levde under sådana omständigheter där man behövde vara mycket jordisk. Hon visste en hel del om träget arbete och sparsamhet. För litteraturen hade hon inte mycket till övers. Min morfar blev, enligt min mor, ordentligt avhyvlad när han hade varit till stan och slösat pengar på sådana världsligheter som westernböcker om Bill och Ben.

Mitt intresse för skrivande kommer inte från min mormor.

I min mammas rättstavningsbok kan man för övrig läsa: ”Landet vi bor i heter Sverige. Huvudstaden i Sverige heter Stockholm. Stockholm är en av världens vackraste huvudstäder.”
Obestridliga fakta staplade på varandra, tänkte jag lite bistert. Något har skolväsendet ändå utvecklats under åren.