Fina fötter
Då har man bejakat eller förslavats under sin kvinnlighet och målat sina tånaglar, då.
Att vara barfota i sandaler utan att ha målat tånaglarna är nämligen snudd på kriminellt. Om man är kvinna, vill säga. Är man man och går barfota i sandaler med målade tånaglar kallas man något annat.
Förra sommaren var jag nagellackslös hela sommaren och kände mig uppkäftigt revolutionär. I år känner jag mig inte riktigt lika uppkäftig och har således inhandlat ett nagellack i en billig skräpaffär. Lacket heter Paris Memoirs och luktar av någon anledning smultron!
Det är inte barfotaväder just nu där jag bor men nu är jag beredd. Men det fick inte riktigt den effekt jag hade tänkt mig. Tittar mest på mina fötter och undrar vems de är. Det känns inte riktig som mina fötter. Känner inte igen dem. Hade nog väntat mig att de skulle bli lite mera klassfötter av dem när jag hade kladdat på den där smultronsmeten men det ser mer ut som om någon har målat på dem med tuschpenna. Inga Silvi Conti-fötter här inte. Silvia Conti är domare i Bläckfiskenserien och hon är en sådan där kvinna med klass. (Det finns ett bättre ord men jag kommer inte på det just nu. ) Men det är en sådan där människa som aldrig kommer hem dyngsvettig efter att ha släpa tunga matkassar från en långväga affär och upptäcker att en flik av jackan har varit nedstoppad i byxorna hela vägen över stan.
Det där med jackan har väl inte hänt mig heller. Ännu. Men jag är en sådan som det skulle kunna hända. Jag ser mest ut som trollet Plupp, ni vet det där trollet med blått hår i barnböckerna. Men jag har rött hår och glasögon. Annars är vi ganska lika.
Numera är jag också trollet Plupp med smultrontår.
Att vara barfota i sandaler utan att ha målat tånaglarna är nämligen snudd på kriminellt. Om man är kvinna, vill säga. Är man man och går barfota i sandaler med målade tånaglar kallas man något annat.
Förra sommaren var jag nagellackslös hela sommaren och kände mig uppkäftigt revolutionär. I år känner jag mig inte riktigt lika uppkäftig och har således inhandlat ett nagellack i en billig skräpaffär. Lacket heter Paris Memoirs och luktar av någon anledning smultron!
Det är inte barfotaväder just nu där jag bor men nu är jag beredd. Men det fick inte riktigt den effekt jag hade tänkt mig. Tittar mest på mina fötter och undrar vems de är. Det känns inte riktig som mina fötter. Känner inte igen dem. Hade nog väntat mig att de skulle bli lite mera klassfötter av dem när jag hade kladdat på den där smultronsmeten men det ser mer ut som om någon har målat på dem med tuschpenna. Inga Silvi Conti-fötter här inte. Silvia Conti är domare i Bläckfiskenserien och hon är en sådan där kvinna med klass. (Det finns ett bättre ord men jag kommer inte på det just nu. ) Men det är en sådan där människa som aldrig kommer hem dyngsvettig efter att ha släpa tunga matkassar från en långväga affär och upptäcker att en flik av jackan har varit nedstoppad i byxorna hela vägen över stan.
Det där med jackan har väl inte hänt mig heller. Ännu. Men jag är en sådan som det skulle kunna hända. Jag ser mest ut som trollet Plupp, ni vet det där trollet med blått hår i barnböckerna. Men jag har rött hår och glasögon. Annars är vi ganska lika.
Numera är jag också trollet Plupp med smultrontår.
Kommentarer