Nej, jag kan visst inte sluta
Så det blir lite mera tjat om jobb. Min arbetsplats börjar så här i de skälvande slutminutrarna att allt mer likna Bröderna Marx möter Lars Norén.
Ordet katastrof är väl inte riktigt adekvat i de här sammanhangen, förmodligen kommer ingen av oss att svälta ihjäl. Varken jag eller mina nära och kära är som sagt drabbade av något dödligt. Vi har inte ens fått svininfluensan. Men ändå...
Jag har upptäckt intressanta saker hos mig själv. Eller om de är så jävla intressanta vet jag inte. Sorgliga, är kanske rätta ordet.
Jag trodde inte att jag var en sådan som kunde känna yrkesstolthet över ett grått och trist kontorsjobb.
Jag trodde inte att jag var en sådan som skulle tycka att det kändes som att lämna sitt barn i händerna på vettvillingar att lämna de arbetsuppgifter jag byggt upp (gråa och trisa kontorsarbetsuppgifter) vidare till andra.
Jag trodde inte att jag var en sådan som tog illa vid mig av företagsledningens totala brist på förståelse och intresse för det jag har arbetat med.
Jag trodde inte att jag var en sådan som tyckte att det var så jobbigt att bli uppsagd från ett grått och trist kontorsjobb.
Herregud, jag är ju egentligen författare!
Jag har tydligen hela tiden gått och trott att jag var en gås som man skulle kunna hälla hur mycket vatten på som helst utan att det bekom mig.
Jag har upptäckt att det är jag inte.
Och det är kanske tur att man inte är en gås.
Uppgradera till en ny och säkrare version av Windows Live Messenger! Uppgradera till en ny och säkrare version av Windows Live Messenger!
Ordet katastrof är väl inte riktigt adekvat i de här sammanhangen, förmodligen kommer ingen av oss att svälta ihjäl. Varken jag eller mina nära och kära är som sagt drabbade av något dödligt. Vi har inte ens fått svininfluensan. Men ändå...
Jag har upptäckt intressanta saker hos mig själv. Eller om de är så jävla intressanta vet jag inte. Sorgliga, är kanske rätta ordet.
Jag trodde inte att jag var en sådan som kunde känna yrkesstolthet över ett grått och trist kontorsjobb.
Jag trodde inte att jag var en sådan som skulle tycka att det kändes som att lämna sitt barn i händerna på vettvillingar att lämna de arbetsuppgifter jag byggt upp (gråa och trisa kontorsarbetsuppgifter) vidare till andra.
Jag trodde inte att jag var en sådan som tog illa vid mig av företagsledningens totala brist på förståelse och intresse för det jag har arbetat med.
Jag trodde inte att jag var en sådan som tyckte att det var så jobbigt att bli uppsagd från ett grått och trist kontorsjobb.
Herregud, jag är ju egentligen författare!
Jag har tydligen hela tiden gått och trott att jag var en gås som man skulle kunna hälla hur mycket vatten på som helst utan att det bekom mig.
Jag har upptäckt att det är jag inte.
Och det är kanske tur att man inte är en gås.
Uppgradera till en ny och säkrare version av Windows Live Messenger! Uppgradera till en ny och säkrare version av Windows Live Messenger!
Kommentarer