Eldklotter

Hittade nedan dikt av Tomas Tranströmer härom dagen. Gillade titeln så mycket att jag har snott den till nytt namn på bloggen. Tyckte att den beskrev ganska bra vad det här är: Ett slags klotter av eldkaraktär.
Menar inte att det har eldkvalitet det jag skriver kanske men att det har ett slags eld/bränsleeffekt på mig. Jag gnäller ju mest om det här med skrivandet så vän av ordning kanske frågar sig varför jag håller på. Det verkar ju vara så fruktansvärt besvärligt. Men det finns egentligen inget roligare, inget mer tillfredställande, än den där känslan man har när man sitter och formulerar sin tillvaro, eller en påhittad tillvaro också för all del. Den där lyckokänslan när man hittar de rätta orden och placerat dem i rätt ordning och "fått till det" oavsett vad det handlar om, blogg eller blaj eller om man bara sitter och eldsklottrar lite för sig själv i en anteckningsbok.

ELDKLOTTER

Under de dystra månaderna gnistrade mitt liv till
bara när jag älskade med dig.
Som eldsflugan tänds och slocknar, tänds och slocknar
- glimtvis kan man följa dess väg
i nattmörkret mellan olivträden.

Under de dystra månaderna satt själen hopsjunken
och livlös
men kroppen gick raka vägen till dig.
Natthimlen råmade.
Vi tjuvmjölkade kosmos och överlevde.


Tomas Tranströmer