Navigera, med mera
"Man kan inte navigera genom att titta i backspegeln" skrev Stora B i en kommentar här förleden och sedan dess har jag funderat lite på det här med att förhålla sig till det förflutna i nuet och det där...ni vet.
Det finns de som köper tulpaner varje onsdag för att så gjorde de hemma när de var små. Det finns de som vägrar köpa tulpaner eftersom de alltid köpte tulpaner hemma varje onsdag när de var små. (Som ett exempel.) Båda navigerar genom att titta i backspegeln, kan man väl säga men använder olika typer av kompass, eller läser av den olika...
Jag har pratat med folk som säger att de önskar att de kan gå tillbaka i tiden, ända bort till skolåren, för att då skulle de göra helt andra val än de gjorde då.
Det har jag svårt att förstå. Jag tycker att det är ganska meningslöst att ödsla tid på sådana tankar. Ännu finns det ju inget känt färdmedel bakåt i tiden.
Framåt är den enda möjliga riktningen.
Nu är den enda tidpunkt då jag kan välja.
(Eller ja, jag kan väl skjuta upp det till i morgon också...)
Tror inte att jag skulle vilja resa tillbaka ens om jag kunde. Är inte särskilt intresserad av att veta vad som väntar i framtiden heller, via tarot eller liknande.
Men jag skulle gärna ta lite mer öppet vatten att navigera på. En mer fjärran horisont.
Det gäller hur som helst att inte få för sig att ens förflutna har bestämt ens framtid. Det går att hitta nya tankemönster, det kräver bara lite kraft.
Jag tror dock att man kan använda sitt förfluta för att navigera framåt. "Lära av sina misstag" heter det ju. Men man ska inte glömma att lära av sina framgångar också. "Den gången klarade jag det, då kan jag klara av det här också". Det gäller väl att skapa en slags växelverkan mellan dået och nuet så att det blir ett hjul som rullar framåt.
Eller nått.
Och Skatan undrade vad det var för musik jag fick av P och som jag höll på att få spader på. Ja, den är så häftig och så ny att den inte ens finns på YouTube. Gruppen heter The Peppermints och när jag söker efter den hittar jag bara det här:
och jag förstår inte vad de sjunger så visst, de kan vara rena rama satanisterna, men de är ändå allt för harmoniskt jämfört med min CD. För övrigt är jag inte alls emot exprimentell musik.
Så länge den utförs av Tom Waits.
Det finns de som köper tulpaner varje onsdag för att så gjorde de hemma när de var små. Det finns de som vägrar köpa tulpaner eftersom de alltid köpte tulpaner hemma varje onsdag när de var små. (Som ett exempel.) Båda navigerar genom att titta i backspegeln, kan man väl säga men använder olika typer av kompass, eller läser av den olika...
Jag har pratat med folk som säger att de önskar att de kan gå tillbaka i tiden, ända bort till skolåren, för att då skulle de göra helt andra val än de gjorde då.
Det har jag svårt att förstå. Jag tycker att det är ganska meningslöst att ödsla tid på sådana tankar. Ännu finns det ju inget känt färdmedel bakåt i tiden.
Framåt är den enda möjliga riktningen.
Nu är den enda tidpunkt då jag kan välja.
(Eller ja, jag kan väl skjuta upp det till i morgon också...)
Tror inte att jag skulle vilja resa tillbaka ens om jag kunde. Är inte särskilt intresserad av att veta vad som väntar i framtiden heller, via tarot eller liknande.
Men jag skulle gärna ta lite mer öppet vatten att navigera på. En mer fjärran horisont.
Det gäller hur som helst att inte få för sig att ens förflutna har bestämt ens framtid. Det går att hitta nya tankemönster, det kräver bara lite kraft.
Jag tror dock att man kan använda sitt förfluta för att navigera framåt. "Lära av sina misstag" heter det ju. Men man ska inte glömma att lära av sina framgångar också. "Den gången klarade jag det, då kan jag klara av det här också". Det gäller väl att skapa en slags växelverkan mellan dået och nuet så att det blir ett hjul som rullar framåt.
Eller nått.
Och Skatan undrade vad det var för musik jag fick av P och som jag höll på att få spader på. Ja, den är så häftig och så ny att den inte ens finns på YouTube. Gruppen heter The Peppermints och när jag söker efter den hittar jag bara det här:
och jag förstår inte vad de sjunger så visst, de kan vara rena rama satanisterna, men de är ändå allt för harmoniskt jämfört med min CD. För övrigt är jag inte alls emot exprimentell musik.
Så länge den utförs av Tom Waits.
Kommentarer
Har ju blivit lite van att lyssna till musik trots att jag inte förstår det sjungna orden ...
Ibland tänker jag tillbaka, framåt och lite hit och dit ... men för det mesta försöker jag leva
Här och nu.
Lev och Låt leva ... Här och nu! är ju ett av mina motton.
Kramar!