Förräderi

Jag hade inte varit i Lübeck i fyra timmar innan jag förådde mitt land. Och här är platsen för brottet:





Den balkanska restaurangen Adria på Mülen strasse.

Nu är inte den balkanska restaurangen Adria på Mülen strasse en plats där skumt folk byter hemlig information med varandra utan en genommysig liten restaurang som drivs av ett trevligt par i övre medelåldern. Det är en sådan där restaurang som skulle få Gordon Ramsey att gå i taket eftersom menyn är flera sidor lång och innehåller rätter från så väl Balkan som Argentina och naturligtvis går det att få sig en tysk schnitzel också. Inredningen går i ljusblått och verkar ha gjort så sedan någon gång på 70-talet, portionerna är sjukt stora och grönsakerna en aning överkokta. Sådant brukar inte Gordon Ramsey gilla. Jag ber till Gud att Gordon Ramsey aldrig någonsin ska upptäcka restaurang Adria på Mühlen strasse. Jag ber till Gud att Gordon Ramsey inte läser min blogg och jag tror att Gud hör bön.

Nå, här sitter jag alltså knappt fyra timmar efter att ha landat på den tyska jorden och föråder mitt land genom att i orerande ordalag förbanna dess restaurangkultur. Åtminstone i den stad där jag bor finns det bara två typer av restauranger: Den ena är de här "finrestaurangerna" där man "ska" ha ätit, där en maträtt kostar omkring 300 kronor, vilket jag tycker är sjukligt dyrt för ett mål mat. Servicen är oftast rätt dålig på de här ställena men ändå står de högt i kurs hos folk som tycker att det är viktigt att gå till de rätta ställena. Sedan har vi de enklare restaurangerna, vilket oftast är pizzerior, där man behandlas som en länge saknad släkting men där menyn kanske inte är så varierad och gästerna har tittat lite för djupt i glaset, länge. Det är dåligt med ljusblå, baltiska restauranger med bra service, god och rejäl mat som inte ruinerar dig. Ingen av dem som går till de rätta restaurangerna skulle sätta sin fot på en sådan restaurang. Det räcker med att den inte har tillräckligt trendig inredning.

Det är detta jag svär över där jag sitter, det att vi är sådana snobbar i Sverige. I Tyskland finns inte den här uppdelningen mellan "finrestauranger" och "syltor för halvalkoholiserade". Alla går överallt, verkar det som. Och oftare. Folk är alltid ute, vanligt folk. Jag svär över att vi är sådana tråkiga snobbar hemma i mitt land att det inte finns en ljusblå balkansk restaurang i vårt kvarter dit man kan gå en vanlig vardagskväll och äta något gott med ett glas vin till utan att tömma plånboken totalt. "Jävlars fan, om jag bara bodde här..."

Straffet för den här typen av landsförräderi är en ganska efterhängsen baksmälla dagen därpå.

Förövrigt måste jag erkänna att jag inte har läst ett ord av Vargas Llosa och att jag, som många andra höll/håller på Tranströmer.

Erkänner också att jag hellre sitter på "syltorna för halvalkoholiserade" än på finrestaurangerna.

Kommentarer

skogsnuvan sa…
Fina restauranger brukar ha en tendens att lägga upp en ynka matbit med ett par korsade sparris på och en sås som man bara kan se som prydnad. nej fram för rejäla portioner. Det händer att man hittar de mest goda maträtter där man inte minst anar det.
Anonym sa…
Kram!
storabh sa…
Det blev fel. Jag är inte anonym. Björn heter jag.
Skatan sa…
Ja det är verkligen beklämmande med detta snobberi ... man skall snobba med ALLt ... till och med mediokra restauranger som blivit "INNE" av en eller annan anledning ... oftast inte kvaliteten på maten ...

Det är härligt att hitta de där guldkornen där man kan äta och dricka gott utan att betala skjortan.

Kram!

Populära inlägg