Skrivandet pågår av bara fan

skrev Ingmar Bergman i sin arbetsbok vid något tillfälle. Riktigt så är det väl inte här.
Men jag lyckades faktiskt hålla mina föresatser när det gällde skrivandet den första månaden in detta möjligheternas år 2011.

Har kommit i gång med bougogneboken igen. Läste en artikel av Monika Fagerholm i Språktidningen om hur man går vidare när man har ett första utkast klart och det var precis vad jag behövde. Jag behövde en plan att följa.
Steg ett var att låta utkastet ligga och det har det ju gjort med råge. Men det mådde nog bra av att ligga där på sin hylla ett tag. När jag läste igenom allt på nytt upptäckte jag vilket moras av text de delar som jag betraktat som klara var och vilken kraft det faktiskt fanns i de delar som jag bara betraktat som moras av text.
Om de hade kraft bara för mig det där bitarna, vet jag inte riktigt men jag tänkte inte bry mig så mycket om varför och till vad nytta just nu. Den ska bli klar och den ska bli det jag vill att den ska bli. Jag börjar med det.

När jag läste igenom det hela första vändan fick jag nästan ångest vid tanken att jag kanske aldrig kommer till Bourgogne igen, kanske aldrig mer kommer att sitta utanför tältet och skvimpa runt lite rubinröd vätska i ett plastglas medan korna betar sig fram över de gyllene kullarna.
Men sedan rasslade det liksom bara på:
semester beviljades
färja bokades och betalades
hotell för resdagarna bokades (och betalades!)
div andra delmål bokades också.
Bourgogne börjar krypa närmare. Jag kan nästan ta på de välkammade vinodlingarna på Butte de Corton.

Och jag försöker komma ihåg att det är livsfarligt att se fram emot och glädja sig, jag försöker tänka att innan vi kommer så långt har vi båda, både P och jag, fått både stoke och infarkter. Men för tillfället löper jag nog störst risk att bryta foten när jag hämningslös av lycka över den stundande resan skumpar soldansande runt i vardagsrummet.

Och som jag själv påpekade för en närstående pessimist som sa åt mig att inte glädjas för mycket (över något annat) eftersom det nog ändå inte skulle bli något av:
Då har jag ju i alla fall varit glad NU!

Och för övrigt, med tanke på hur jävla bra jag har det, så vore de väl stötande om jag inte vore glad.
Så det så.