Inför charterresan



På en charter till Turkiet för några år sedan hamnade jag bakom två druckna damer, på transferbussen från flygplatsen. De pratade om sina jobb.
Jag älskar att jobba! gastade den ena till den andra.
Jag älskar mina arbetskamrater! kontrade hon.
Jag älskar alla människor! triumferade den fösta.

Det enda negativa jag har att säga om mitt jobb är att det avhåller mig från att ligga framför tv:n på måndag- och tisdageftermiddagar och titta på gamla goda pilsnerfilmer med mina idoler Åke Söderblom och Julia Ceasar.



Även om den där kvinnan på charterbussen älskade alla människor så älskade hon i alla fall inte sin man, som satt på andra sidan gången i bussen och gav de mest vansinniga råd i prutningens konst till P, för honom (sin man) skulle hon skiljas sig från fortast möjligt. Helst så snart de kommit av bussen.
Och av bussen kom de faktiskt. Vi fick springa efter dem med handbagaget som de glömde kvar, men i alla fall.
På golvet vid deras fötter låg en urdrucken jaegermeister-flaska och ett hårspänne.

Kommentarer

skogsnuvan sa…
Det värsta med jobb är att det tar alldeles för mycket av ens dyrbara tid som man kan göra så mycket mer roligt med än att jobba.
Skatan sa…
Nu har jag läst tillbaka i dina inlägg om din resa ... så långt jag hann.

Underbart! Underbara reflektioner.

Jag skall som jag brukar inte bli långrandig den här gången... så

UNDERBAR historia som ju är en hel novell i sig ...

Kram!

Populära inlägg