Fallande löv

Hm, nu har den där Tiden varit ute och gått igen.
Igår var det årsdag. För ett år sedan började jag på det som jag fortfarande tänker på som mitt "nya" jobb. För 13 år sedan flyttade jag ihop med den som jag kanske, i och för sig, inte betraktar som min "nya" P, men i alla fall.

13 år!

Vart tog de vägen!

Jag minns hur den randiga skjortan fladdrade kring P i höstvindarna, medan han kånkade ner prylarna ur min lägenhet och ner till flyttbilen. Gula höstlöv virvlade omkring oss.

Igår var jag ute och försökte filma fallande löv.
Egentligen skulle jag power-gå. Vi har förmånen att få gå på läkarundersökning via jobbet och när jag var där frågade jag vad jag skulle hitta på eftersom jag inte går ner i vikt trots gymmet. Raska promenader skulle göra susen, menade läkaren. Minst 45minuter och svängande armar, flera gånger i veckan.

Utmärkt! Jag gillar ju att gå.
Så i går, i det vidunderligt vackra höstvädret travade jag iväg. Men redan halvvägs började ryggen, som faktiskt varit riktigt ok på sista tiden, göra sig påmind. Tio minuter senare kände jag de där elektriska stötarna i fötterna...

"Hur ska jag kunna gå ned i vikt när jag inte ens kan gå!" tänkte jag bittert medan jag proppade i mig en 200 grams mjölkchokladkaka till tröst, ett offer för omständigheterna snarare än den där väljande människan jag brukar propagera för att vi alla är.

Det finns ett citat av Lily Tomlin i min jobbalmenacka:

Länge undrade jag varför inte någon gjorde något åt det. Sedan insåg jag att jag var någon.

Jag tycker att det är bra. Jag är övertygad om att det är så, att vi kan välja själva. Att vi kanske inte kan styra vad som ska drabba oss men hur vi ska hantera det. Själv väljer jag alltså att ömka mig och proppa i mig choklad för att jag får lite ont i ryggen. Undrar hur jag ska hanter de verkliga katastroferna när det kommer. Notera att jag skriver när inte om.

Nå. Jag drog alltså ned på power-tempot och ägnade mig åt att försöka filma fallande löv istället. Men löv faller nu en gång inte på beställning, så är det med löv.

Inget löv faller utan hela trädets godkännande. var ett citat som jag fick för några veckor sedan. Han jag fick det av kom inte i håg var han hade läst det, men vackert var det ju. Och lite otäckt också. Jag menar; om ett löv faller så betyder det ju att hela trädet är ense om att det här lövet ska falla. Att dig offrar vi.
Och löv faller ju. Bevisligen.
Även om det kan vara svårt att dokumentera det.