Jag har köpt en deodorant!

Det var för några dagar sedan. Jag tror att det var samma dag som alla tidningar var upptagna med att föda barn. Själv handlade jag alltså deodoranter istället.
Det var på lunchen och jag hade lite dåligt med tid, så jag bara högg en när jag ändå var inne på Apoteket. Jag tog mig inte tid att provlukta, jag hade ju som sagt dåligt med tid och hur illa kan det lukta om en deodorant?

Det var först på kvällen hemma som jag fick för mig att jag skulle känna efter hur "en dröm av solvarma frukter och passion" verkligen luktar. Jag skruvade av locket och förde, inte ont anande deodorantkulan mot näsan och i samma ögonblick som den första doftströmmen slog in i näsan så kände jag hur en mycket auktoritär person (som Tiden till exempel. För det vet vi ju att när det gäller Tiden har vi inte ett jävla dugg att sätta emot) sög tag om nacken på mig och drog mig bakåt i livet med en sådan hastighet som gör att man liksom befinner sig i en tunnel, ni vet, och ser sitt förflutna fara förbi på sidorna. Först är det vägen hem från jobbet, sedan är det kontoret och lunchen och deodorantköpet och babylöpet och sedan går det fortare och fortare och dagar och veckor och år far förbi i en sådan fart att det inte går att urskilja några detaljer längre. Jag insåg, en aning snurrig, att jag var ute och minnesreste igen.

Först var jag lite osäker på hur långt bort i det förflutna jag verkligen skulle landa men till slut så dunsade jag ned ganska exakt tjugo år tillbaka i mitt liv. Jag befinner mig på språkresa i Cornwall tillsammans med min kompis Linda och håller precis på att smörja in mig med min nyinköpta hudkräm som alltså luktar exakt som "en dröm av solvarma frukter och passion". Fast det vet jag inte just då. Just då tror jag att den luktar persika.
Egentligen vill jag minnas att jag köpte något som luktade kokos men eftersom hudkrämen luktade exakt som min nya deodorant kan det inte vara så. Men vi har ju redan konstaterat att det är lite si och så med minnet.

Det är märkligt hur mycket en doft kan locka fram ur minnets garderober, sådana de nu är. Plötsligt var jag i det där rosa rummet vi bodde i hos vår värdfamilj, där pappan var brandman, mamman ägnade sig åt att skura husvagnar i chaneldräkt (Ja, vi såg det ju aldrig men hon hade i alla fall chaneldräkt när hon gick till jobbet och hon sa att hon jobbade med washing caravans) och sonen Gary pestrade vår tillvaro med vilda lekar med plasthajen Charky. Plötsligt var jag i exotiska butiker med färgglada kjolar och på bussresor till Plymouth.

Hudkrämen ifråga var jag, när det begav sig, så begeistrad i att jag köpte flera flaskor med mig hem. När krämen var slut sparade jag länge en tom flaska som jag brukade öppna ibland och lukta i, bara för att få känna den där doften. Exakt den doften som nu slog emot mig ur min nya deodorantflaska.

Jag satt jag länge och sniffade på min nya deodorant och var tillbaka på vår språkresa men dagen därpå när jag skruvade av locket för att använda deodoranten på vanligt vis och inte som tidsmaksin kunde jag inte alls känna igen doften.

Kommentarer

Skatan sa…
Vilken härlig ... underbar ... beskrivning på en resa i tiden ... en doftresa. Wow!

Du har helt rätt ... dofter får en att minnas och jag vet exakt hur det luktade här eller där och vem jag var med då o s v. En annan sak är att kunna beskriva det :-)

Hoppas den nymornade veckan blir fin för dig ... och för mig också för den delen!

Kram!
Lisbeth sa…
Vad målande du beskriver minnet. Jag tror de flesta varit med om något liknande men alla har inte förmåga att plocka fram de gamla minnena. Det har ju även gjort en del filmer på det temat så nog är det så att saker och ting etsar sig fast på endera sättet
Ha en fin måndag
Kram
skogsnuvan sa…
Visst är det märkligt hur dofter kan få en att minnas de mest olika saker och långt tillbaka. Jag luktar på påskliljor och minns lukten av ballong med en lakristpipa i änden som såldes på Kondrads diversehandel.
Liljekonvalj påminner mig tyvärr om magsjuka jag hade när jag fått en ny flaska parfym. Underligt är det. Det finns många grejor i våra hjärnor som vi inte vet så mycket om (tur är kanske det)
L sa…
"Sharky wants to bite your crystals!" Plötsligt mindes jag även våra hiskeliga, stora plastringar i bjärta färger. Och jag färdades till det rosa rummet i några sekunder, utan doftminne. :-)
Loll sa…
Vilken skön beskrivning av en doftminnesresa. Tycker själv ofta att det är svårt att få fram varifrån, man bara surfar omkring och irrar i historien. Grattis till deon.

Populära inlägg