Att hantera kulor och brus


Det här att vara ute på resa har en rent tjällossnande inverkan på mitt huvud. Jag har skrivit om detta förut. Nya idéer rasar in i huvudet som ett brusande, nya tankegångar och lösningar.
Det är härligt att få idéer, att känna hur det rör sig i huvudet får det att börja spritta i kroppen och det är svårt att ligga stilla på i sin solstol. Jag måste börja skissa i ett block eller gå och simma en stund, bara för att det pirrar på det där glada, brusande sättet i så att jag helt enkelt måste göra något. Helst skulle jag vilja ställa mig upp och bara hoppa omkring av glädje över vår hjärnans förunderliga förmåga, men det skulle nog väcka lite för mycket uppmärksamhet för att jag skulle känna mig helt bekväm.

Och sedan kommer vi hem igen, det kommer saker emellan och plötsligt har det gått flera veckor:

dagarna smyger sig osedda bort på lätta fötter
men du återvänder ständigt till labyrinten utan nåd
(Erik Lindegren)

Det är lätt att gå vilse i den där labyrinten utan nåd och så blir de där idéerna aldrig realiserade.
Jag vill inte alls hoppa omkring längre utan ligger tung som sten på marken. Det är därför jag brukar trilla ned i postsemesterdepressioner när jag kommer hem från en resa. Det är så svårt att behålla den där mentala, kreativa rörligheten när man kommit hem, så lätt att stelna i de gamla mönstren igen. Det är deprimerande att det är så.

Men nu har jag faktiskt kommit igång.

För ett tag sedan började jag en kurs på nätet för författarcoachen Ann Ljungberg.  Kursen heter  Produktiv författare och jag började gå den för att jag ville få lite mer gjort, lite mer skrivet och färdigt.
Jag är inte intresserad av att lägga den pressen och det måstet på mitt skrivande att jag ska producera för att försörja mig på det, det är inte det jag är ute efter har jag kommit fram till. Men det vore ändå roligt att färdigställa mera, att komma någonstans med det, få lite inspiration och flyt. Lite struktur. Och lyckas med detta att bara vara i nuet i skrivandet. Hitta det där lugnet och fokuset (om det nu går att prata om fokus i bestämd form) som jag är ute efter i själva livet också i skrivandet.
Och jag har faktiskt kommit igång. Kommit igång så till den grad att jag inte riktigt hinner med själva kursen.

Jag har hittat rytmen. Hittat rätt mängd och rätt sorts distraherande brus i bakgrunden, som liksam fäster okoncentrationen vid en bestämd punkt, koncentrerar den. Hittat en planering som fungerar. Och lyckats ägna mig åt ett av alla projekt jag har liggande, åt gången. En kula i taget även här.
Och det pirrar på det glada brusande sättet när jag sitter här och jobbar, hela tiden småhoppande.

Kommentarer

skogsnuvan sa…
Du vet ju att jag väntar på din bok och har gjort det länge. Kanske kanske kan du behålla bruset och göra den klar nu snart? Det skulle vara så väldigt roligt att få läsa den
Loll sa…
Det är bara att gratulera! Låter som flow i mina öron - det bästa av tillstånd när det gäller skrivande. Kram o lycka till!

Populära inlägg