Mindfullness - yes!

I söndagskväll upplevde jag alltså 30 minuter mindfullness-yoga. Eller gjorde i alla fall ett tappert försök.
Vi var väl cirka åtta stycken som låg utspridda på mattor på golvet, några av oss under filtar. Sedan var det "bara" att koncentrera sig. På andningen och på att spänna vissa muskelgrupper och slappna av. Djupa andetag.
Jag kan väl inte säga att det gick så där jättebra, det där att inte tänka på något annat än andningen, menar jag. Tankarna for iväg åt alla möjliga håll naturligtvis. Bland annat funderade jag på hur jag skulle beskriva den här upplevelsen på bloggen! Men sådana vilsegågna tankar skulle man acceptera och sedan släppa iväg som moln. Sa instruktören. Det gick så där.
 
Men ändå kände jag mig märkvärdigt ren inombords när jag gick därifrån och fortsatte att andas djupa, lugna andetag resten av kvällen. Det var precis så där som jag vill att det ska vara. Det var en-kula-i-taget-känslan. Tanken ren och klar. Just ren.
 
Och det där med koncentrationen är ju något som man skulle kunna träna upp. Så varför finns det då inte ett sådant där mindfullness pass varje söndagkväll? Söndagar är ju en så lämplig tid att ladda om på, tycker jag.
Det är ju klart att det här skulle man kunna göra hemma, lägga sig under en filt på golvet och andas kräver ju inte några dyra gymmedlemskap och spegelsalar. Inte egentligen.
Det är bara det att för mig blir det inte av. Är jag hemma är det alltid något annat som får gå före. Och skulle jag faktiskt ta mig tid att lägga mig ned och försöka fokusera, eller meditera, så kan jag väl ge mig den på att telefonen ringer, eller att någon tittar på V75 i ett närliggande rum. (och V75, förstår ni mina vänner, är ett program som man av någon anledning måste titta på med extra hög volym. Jag tror att det är större chans att det raden går in om det dånar ut i hela fastigheten, någon annan orsak kan åtminstone inte jag se.) Fast det där med störningsmomenten är väl bara bortförklaringar. Jag får inte till det, så enkelt är det.
Sedan tror jag väl inte att det är riktigt möjligt, eller ens önskvärt, att gå runt och vara mindfull precis hela tiden. Det är stor risk att man blir galen av det  i slutändan. Om inte annat eftersom det är skillnad på Nu och Nu, som jag har skrivit om tidigare.
 
Men så där en 30 minuter varje söndagskväll tror jag att vore är riktigt välgörande.

Kommentarer

skogsnuvan sa…
Det är helt klart en träningssak och kommer att gå lättare och lättare för varje gång du försöker.
Bra avkoppling är det liksom meditationen och man känner sig klarare och mer samlad efteråt. Även hjärnan behöver vila ibland
Skatan sa…
Det låter fantastiskt och någon gång ska jag också försöka ... men kanske som du i en grupp. Jag är lite för "flaxig" tror jag för att ha disciplinen att göra det hemma. Åtminstone i början ...

Jag avundas alla som har en rutin när de mediterar eller utövar någon form av avslappning. Som Skogsnuvan.
Men en rutin kan man ju inte få om man inte försöker och är regelbunden :-)

Kram!
Soldansare sa…
Ja. jag känner verkligen att jag vill försöka träna på detta. Minfullness är ju lite av det här jag brukar ägna mig åt på semestrarna; se det fantastiska i detaljerna i tillvaron osv. Jag brukar ju önska att jag skulle kunna se detta även i vardagen på hemmaplan och då får man ju träna. Men jag är nog likt dig Skatan, en aning för flaxig och behöver en rutin.

Populära inlägg