Det går att leva med sin kod
November. Då är det dags för Jan Johansson och Visa från Utanmyra. För att härda ut. För att härda ut i gråvädret och i den tredje förkylningen på mindre än en månda.
Det är något så där svenskt och lutherskt "bit ihop och härda ut" över den musiken. Och det är så vackert.
Nu är jag väl inte så mycket för det förhållningssättet över huvud taget, jag tycker nog att man ska försöka göra sin situation så bra man kan. Men allt det där som är som inte går att göra något åt. Som i sinnesrobönen:
Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
mod till att förändra de saker jag kan
och förstånd att förstå skillnaden.
Visa från Utanmyra i Jan Johanssons version handlar om att acceptera det jag inte kan förändra.
I Mobergs Raskens (Jag har faktiskt inte läst boken än, bara sett filmen. Det är pinsamt men sant. ) önskar Ida, Raskens fru, sig en dotter men hela tiden föder hon pojkar. Ganska många pojkar. Dottern får Rasken istället med vänsterprasslet Anna. I slutscenen är Rasken död och Ida bjuder in Anna, som hon av naturliga skäl avskytt i alla år, och hennes dotter att smaka på begravningskakorna. Jag tycker att det är så vackert. Hon har accepterat det hon inte kan förändra, förlikat sig med sin lott, som Robert och Kristina i Utvandrar-serien. Och då får de något slagt frid. (Typ, "Frid i själen och annat yogasnack:")
Det är som Tomas Tranströmer skriver i dikten Efter en lång torka: "Det går att leva med sin kod."
Och det känns ju tryckt på något sätt. Jag litar på Tranströmer, säger han att det går så går det.
Det går att leva med sin kod, betyder i min tolkning att det går att leva med sitt öde, med den sifferkod som den store guden programmerade oss med en gång i tiden. Det där som man inte kan förändra.
Jag tror ändå att hen i mitt fall dröjde länge med fingret över den siffran som hade betytt Bourgogne innan hen till slut, av någon outgrundlig anledning, bestämde sig för att trycka ned siffran för Sverige... Det mörka, kallhålet Sverige.
Men det gäller ju att ha mod att förändra det man kan också.
Kommentarer
Som tur är så fann jag en Åsanissefilm jag inte sett så under hemvävda yllefilten och med Åsanisse på tvn kan man stå ut och låtsas som man inte ser vädret.
Kram!