Ett misslyckat försök till positivt tänkande.

Nu har det ju varit ett väldigt gnäll och suckande på den här bloggen ett tag och man ska ju inte sprida dåliga vibbar omkring sig. Istället ska man försöka sprida positiva energier. ”Le mot världen och världen ler mot dig!” och andra utslitna hurtiga floskler.

Och jag hade faktiskt tänkt vara lite positiv. Jag hade tänkt att jag skulle skriva ett inlägg med titeln: ”Extremt positivt tänkande.” Den skulle handla om hur man kan se ett datorhaveri, där datorn plötsligt bestämmer sig för att återställa sig själv till samma läge som den hade när den köptes och därmed radera allt som installerats, uppdaterats och sparats på den sedan dess, som något positivt. Hur man kan se det som att man fått en ny och fräsch dator.
En förutsättning för att man ska se det på det här viset är att man har haft problem med datorn en tid och själv funderat på att göra en liknande återställning men inte kommit till skott, samt att man är närmast manisk när det gäller att spara bilder och annat arbete på externa hårddiskar och USB-minnen. Jag hade alla dessa förutsättningar så jag var alltså ganska positiv till det här datordebaclet på ett mycket atypiskt vis.

Men innan jag hade hunnit skriva detta inlägg började internetuppkopplingen trassla så jag inte kom åt bloggen över huvud taget och eftersom svärandet över detta fullständigt tagit musten ur mig så är jag nu lika sur och depressiv som jag var från början.