Nostalgikalendern: Lucka 19

Kanske inte nostalgi på riktigt men ändå


Känner mig lite tveksam till om Traveling Wilburys verkligen hör hemma i Nostalgikalendern, där övrig musik främst utgörs av sådant jag inte skulle kunna tänka mig att lyssna på idag med något större allvar och där de mesta känns lite smått pinsamt att jag någonsin lyssnat på. Det känns skönt att skylla ifrån sig med att "jag var ju bara ett barn".
Traveling Wilburys lyssnar jag på med nöje och stolthet än idag. Och än i dag är jag förundrad över att man fick med Bob Dylan i en grupp. Han känns inte riktig som en team player.



Men hur det var så lyssnade jag mycket på det här gänget tungviktare under den period som övriga Nostalgikalendern utspelar sig i, så det är liksom både nostalgi och nu i ett. Som allt med lite kvalitet i förmår det vara flera saker samtidigt...alltså.
Det var Ulle igen som förde in detta gäng i mitt liv. Tack för det!




Någonstans i samma veva dök Grymlings upp i Sverige och i någon tidning påstods det att de var Sveriges Traveling Willburys. Man måste ju alltid jämföra någonting med något annat även om jämförelsen är helt huvudlös.
På dvd-boxen med Montalbano-deckarna står det att han är Siciliens Wallander och jag vill ta boxen och rusa ut med den på stan och berätta för mänskligheten att det är han inte alls! Det finns inget av Wallander över Montalbano och varför skulle det göra det.
Att jämför Grymlings med Traveling Willburys är inte rätt mot något av banden och i mitt tycke inte heller särskilt nödvändigt.


Kommentarer

Populära inlägg