För bra för bloggen

Förra lördagen monterade vi en badrumsbelysning från IKEA hemma. Jag skrev om detta på Facebook innan vi satte igång och fick kommentaren ”Jag ser fram emot blogginlägget sen” Jag brukar ju få små aggressiva utbrott på bloggen efter att jag har utfört diverse hemarbeten. (När jag dammsuger brukar jag emellertid ta ut det direkt på dammsugaren genom att tala till den med diverse kötteder. Detta föranledde föregångaren till den dammsugare vi har nu att suicidera genom att gå upp i rök, bokstavligen.)

Nå, i lördags gick det emellertid så bra med badrumsbelysningen att jag tänkte: ”Det här gick ju så bra att det inte blir något blogginlägg!”

Och sedan undrade jag vad jag menade med det, går det inte att göra text av något som går bra? Men av någon anledning är det lättare att beskriva det som går dåligt än det som går bra, lättare att beskriva något fult än det som är vackert. Varför är det så? Eller är det bara jag?

I mitt skrivande om Bourgogne så har jag fastnat fullständigt när jag ska skriva om de vackra miljöerna, medan jag inte haft några som helst problem med att utgjuta mig över fransmännens vansinniga idéer att stänga matbutikerna på olika tider vareviga dag, med en kvarts differens åt ena eller andra hållet, till exempel. Hade jag känt mig lugn och harmonisk medan jag planterade blommor på uteplatsen i somras hade det förmodligen inte blivit något inlägg om någon blomplantering.

Så tänk på det om du känner att du är en sådan person som ofta drabbas av motgångar och makternas jävelskap i vardagen, om du alltid spiller rödvin i andras soffor eller anmäler bilen stulen innan du kommer ihåg att du har glömt den på parkeringen vid ICA, att det aldrig blir som du har tänkt det: skaffa en blogg och börja beskriva dina besvär. På så sätt blir det ju dessutom något positivt av eländet ,för du kommer att upptäcka att det är ganska kul.