Kunskap - för eller emot?
Det är ju så där med kunskap. Ibland fördjupar den en upplevelse och ibland tar den bort magin fullständigt. Franskan till exempel, var ett förtrollat ljud när jag första gången stötte på den i den tecknade serien Il étais une fois som visades på tv när jag var liten. Efter några år av glosförhör och verbböjningar handlade franska mest om att genomlida lektioner utan att falla död ned av tristess.
Att känna till spårvagnsolyckan som drabbade Frida Kahlo och vilka konsekvenser den fick för henne ger ytterligare dimension till hennes konst, tycker jag och att lära sig mer om Gunnar Ekelöfs symbolvärld gav fördjupning åt hans dikter.
Att få veta att Tom Waits är gift och har barn och att de i hans hus har en svärburk där man får böta pengar varje gång man råkar svära, skär sig mot min upplevelse av hans musik. Tom Waits ska i min värld sitta i en rökig bar och dricka bourbon medan han skriver sånger på servetten. Det är så det låter i hans musik, att han har svärburkar åt sina barn hör jag inte alls.
Att läsa litteraturvetenskap är att hitta en balansgång mellan intresset för hur de gör det, författarna, och att inte hela tiden se en massa byggnadsställningar i en roman när man bara vill njuta av historien. Nu har jag begåvats med ett ganska dåligt minne så byggnadsställningarna är ganska suddiga i konturerna när jag läser numera. På gott och ont.
Att få veta att Tom Waits är gift och har barn och att de i hans hus har en svärburk där man får böta pengar varje gång man råkar svära, skär sig mot min upplevelse av hans musik. Tom Waits ska i min värld sitta i en rökig bar och dricka bourbon medan han skriver sånger på servetten. Det är så det låter i hans musik, att han har svärburkar åt sina barn hör jag inte alls.
Att läsa litteraturvetenskap är att hitta en balansgång mellan intresset för hur de gör det, författarna, och att inte hela tiden se en massa byggnadsställningar i en roman när man bara vill njuta av historien. Nu har jag begåvats med ett ganska dåligt minne så byggnadsställningarna är ganska suddiga i konturerna när jag läser numera. På gott och ont.
Om Arvo Pärt vill jag ingenting veta. Jag råkar veta att han är från Estland men det är också allt och det är ingenting som stör. När jag lyssnar på Arvo Pärt är jag också tacksam för mitt dåliga minne och att all musikteori som jag eventuellt snappat upp under diverse gitarrlektioner och körövningar har runnit ut. I Arvo Pärts musik vill jag bara vila, inte veta.
Kommentarer
Kram och Arvo - det är bästa vännen på promenaden för mig!