La Mer

 Det första man lägger märke till när man kliver av planet på Palmas flygplats är doften av Medelhavet.

(Det är inte riktigt sant. Det första jag lägger märke till är att det finns en affär som heter Superskunk i entréhallen. Folk med min humor tycker att sådant är hysteriskt kul. Men det låter lite tjusigare att säga att det första man lägger märke till är Medelhavet, så alltså:)
Det första man lägger till när man kliver av planet på Palmas flygplats är doften av Medelhavet. På bussen in till stan försöker jag analysera doften: salt och friskt och... damm... den typen av damm som finns i garage, funderar jag ....och kanske lite blommor...Vid det här laget börjar jag nog bli lite snurrig av doften. Det doftar frihet, bestämmer jag mig för.

Medelhavet var en gång i tiden ett slags sagohav för mig. Jag läste latin och några poäng Antikens kultur och samhällsliv och det var ju här det hände. Fullt med äventyr och kultur. Det fanns inte med i tankegångarna att jag skulle komma hit själv. Faktiskt.
Tyvärr har jag med åren blivit så pass oromantisk och cynisk att jag har svårt att titta på Medelhavet utan att tänka på oljeutsläpp och pissande turister. Så har det blivit med mitt sagohav.
Men i sommar ska jag ut och kryssa på det med en båt som utgår från Palma, så vi får väl se om sagokänslan kommer åter. Eller om jag bara blir sjösjuk.

Junimånads musik blir hur som helst La Mer, utan att tveka.