Samma fast olika
Semestern närmar sig. Det är märkligt, förr om åren brukade jag hålla på med nedräkning från vecka sex ungefär. Numera är det som semestern liksom smyger sig på. Jag förmodar att det har att göra med att jag har ett roligare jobb nu för tiden. Ingenting är som vanligt.
Nu har jag inte ens hunnit med att se fram emot semestern, vilket i och för sig borde innebära att jag ska klara mig från allt elände som kan drabba någon som glädjer sig för mycket åt något. Man kan klicka på etiketten Vidskepelse här på bloggen om man vill läsa om mina tidigare tirader i detta ämne.
I flera dagar har jag alltså gått omkring och gnällt över att jag inte har någon riktig "semesterkänsla", men egentligen är det ju precis som det brukar vara: Jag tokstressar för att bli "klar" på jobbet, vad nu det innebär och i morse vaknade jag med ont i halsen och en tydlig förkylning på gång. Det är precis som det brukar.
Så med förkylningen som ett lyckosamt förskottsstraff så vågar jag mig så smått på att utbrista:
"Guuuud, vad skönt det ska bli med semester!"
Nu har jag inte ens hunnit med att se fram emot semestern, vilket i och för sig borde innebära att jag ska klara mig från allt elände som kan drabba någon som glädjer sig för mycket åt något. Man kan klicka på etiketten Vidskepelse här på bloggen om man vill läsa om mina tidigare tirader i detta ämne.
I flera dagar har jag alltså gått omkring och gnällt över att jag inte har någon riktig "semesterkänsla", men egentligen är det ju precis som det brukar vara: Jag tokstressar för att bli "klar" på jobbet, vad nu det innebär och i morse vaknade jag med ont i halsen och en tydlig förkylning på gång. Det är precis som det brukar.
Så med förkylningen som ett lyckosamt förskottsstraff så vågar jag mig så smått på att utbrista:
"Guuuud, vad skönt det ska bli med semester!"
![]() |
Så här avslappnad kan man vara mitt på gatan i Palma |
Kommentarer